Urspårat när facket tar gisslan

Ett modernt samhälle kräver pålitliga kommunikationer. Det ska gå att ta sig till och från jobbet utan att dagligen behöva undra om man som pappa ska hinna till förskolan eller om man som mamma över huvud taget ska hinna hem från konferensen.

På ett högre plan är kollektivtrafiken en viktig faktor för ett mer hållbart samhälle och en förutsättning för en fungerande regional arbetsmarknad.

Men innan man alls börjar tala om allt detta goda och samhällsnyttiga måste de grundläggande förutsättningarna uppfyllas.

Tågen måste komma och gå i tid.

Att det sedan länge pågår en politisk träta om vems fel det är att kontaktledningar rasar och tåg spårar ur, det har resenärerna vant sig vid. Allianspartierna ger Socialdemokraterna skulden för ett närmast utstuderat dåligt underhåll under en lång period av år. De rödgröna skyller allt på avregleringar och privatiseringar.

Just nu är det LO-facket Seko som hotar kollektivtrafiken, och som därmed äventyrar tilltron till att ett samhälle som det svenska också kan erbjuda en fungerande infrastruktur. Att Seko utvidgar den onödiga konflikt som hindrat Öresundstrafiken, det säger mer om fackets maktanspråk än om politikernas underlåtelsesynder.

Sakfrågan i konflikten är av sådan art att strejk är oförsvarbart. Och att då utvidga konflikten gör att fackets argument bara framstår som om något ännu svagare.

Facket håller helt enkelt den svenska modellen som gisslan. Denna konflikt kan omöjligen bli långvarig. Facket och arbetsgivarorganisationen Almega har ett gemensamt ansvar för att snarast komma överens.

Men frågan kvarstår – vilket ansvar har Seko för att de arbetspendlande resenärerna i fortsättningen ska våga lita på att den infrastruktur som är både effektiv och klimatsmart ska fungera i vardagen?

Ett modernt samhälle har inte plats för den här typen av omoderna konfliktlösningar.

Ledarredaktionen