Kajsa Kettil: Ukraina behöver mer än vapen och stridsvagnar – inte läge att tveka om Jas
Sveriges ansökningsprocess var visserligen historiskt kort, men betydligt mer utdragen än önskat. Den enda fördelen med att det fullvärdiga medlemskapet drog ut på tiden var möjligen att såväl makthavare som medborgare hann fundera över vilken roll Sverige ska ha i försvarsalliansen. Beslutet att lämna in ansökan behövde ju ske relativt snabbt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina eftersom de borgerliga partierna dittills inte fått gehör för sin strävan att närma sig Nato genom åtminstone en så kallad option.
En av frågorna som har diskuterats är möjligheten att skicka Jas Gripen till Ukraina. Debatten tog fart i samband med den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyjs Sverigebesök i augusti. Han hade hoppats kunna lämna Harpsund med ett löfte om kommande Jas-plan, men fick resa vidare tomhänt. I Nederländerna och Danmark hade han dock större lycka; där utlovades totalt 42 F-16-plan.
Det var logiskt och klokt att Sverige avvaktade under det känsliga limboläge som ansökningsprocessen innebar. Vi saknade ju då de garantier om hjälp som Natoländerna Danmark och Nederländerna kunde räkna med.
Sedan en vecka är läget ett annat. Efter att statsminister Ulf Kristersson (M) lämnade in de sista dokumenten i Washington och fick några innerliga ”Welcome!” av USA:s utrikesminister Antony blinken och president Joe Biden är Sverige Natos 32:a medlem. Det innebär att det är dags för mer.
Ett beslut om Jas till Ukraina bör inte kräva lång tid med tanke på att frågan har varit på tapeten under flera månader. Under den gångna hösten ställde sig flera partier positiva till att, vid ett lämpligt tillfälle, förstärka Ukrainas luftförsvar med svenska Jas. Försvarsmakten och Försvarets materielverk fick i uppdrag att se över om det var lämpligt, och en hemlig analys lämnades in till regeringen i slutet av året.
Hittills har Sverige bidragit med vapen och utrustning motsvarande 30 miljarder kronor. Listan är lång, det rör sig om bland annat artilleripjäsen Archer, stridsvagnen Leopard, granatgeväret Carl Gustaf, stridsfordon 90, pansarskott, luftvärnssystem och kroppsskydd.
”Ett beslut om Jas till Ukraina bör inte kräva lång tid med tanke på att frågan har varit på tapeten under flera månader.”
Och även om betydelsen av Sveriges bidrag inte ska överdrivas har det utgjort en viktig pusselbit i västs kontinuerliga tillströmning av stöd till våra ukrainska vänner.
Nu behöver Sverige snarast lämna besked om Jas – för Ukrainas chans att försvara sig, men även som en signal att vi inte skräms till tystnad och passivitet av en verbalt aggressiv Putin.
På onsdagen sändes ett tal av den ryske presidenten där han bland annat beskriver det finska och svenska Natomedlemskapet som meningslöst och meddelar att ryska trupper och vapensystem kommer att placeras vid ryska gränsen.
Det var visserligen väntat med en reaktion på Sveriges medlemskap, men tidpunkten var sannolikt väl vald. I helgen går det ryska folket till något som Kreml beskriver som ett val, men som bara är ett sätt för Putin att genom ett slags teater förlänga sin tid vid makten. Därför ligger det i hans intresse att framstå som en ansvarstagande landsfader som skyddar landet från det otäcka väst.
Att Putin skrämmer många ryssar till tystnad är förståeligt, men retoriken får inte göra väst passivt.
