Daniel Braw: Turkiet än en gång på kant med Nato
Beskedet sticker onekligen ut i negativ mening, som den första offentliga misshälligheten inom alliansen sedan Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina. Det övergripande intrycket under våren har annars varit av en imponerande enighet inom alliansen, vars syfte – vilket tidigare kunde ifrågasättas – nu framstod mycket tydligt. Turkiets blockerande av två nya medlemsländer innebär en ny fas i Natos hantering av Ukrainakrisen.
Daniel Braw
Fristående utrikesdebattör och fil.dr i historia. Pol. sek. för KD Region Kalmar län.
Och samtidigt är det negativa beskedet från Turkiet inte så överraskande. För det första har Turkiet under Erdogans styre gång på gång använt kriser som redskap för att främja sina egna intressen. Tidigare har det handlat om migration – väl medveten om Europas skräck för en repris av 2015 har Erdogan hotat med okontrollerade migrantflöden för att vinna politiska fördelar. Att använda två tämligen utsatta europeiska länders medlemsansökningar till Nato som ett redskap för att tilltvinga sig eftergifter från dessa länder passar väl in i detta mönster.
Och för det andra har Turkiet under en längre tid varit något av en obekväm medlem i försvarsalliansen. Före Rysslands invasion av Ukraina pågick ett slags närmande mellan Putins och Erdogans styren. I en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) 2019 beskrevs Turkiets hållning visavi Nato och USA som grundad i en känsla av att behandlas orättvist, en känsla som bland annat ledde till att Turkiet gjorde en uppmärksammad vapenaffär med Ryssland.
”Turkiets blockerande av två nya medlemsländer innebär en ny fas i Natos hantering av Ukrainakrisen.”Daniel Braw
Till följd av detta lades Turkiets köp av det amerikanska stridsflygplanet F-35 på is. ”Turkiets glidning i riktning mot Moskva kan fortsätta ytterligare, även om Ankara vill stanna kvar inom Nato”, var FOI-rapportens slutsats.
Denna utveckling återspeglas i fredsforskningsinstitutets SIPRI:s databas över vapenaffärer. Fram till 2018 sker ingen vapenimport till Turkiet från Ryssland, däremot är USA en stor leverantör. Under åren 2020 och 2021 finns det dock bara en vapenleverantör som är större än Ryssland, och det är Italien.
En bild av hur Turkiets relation till Nato såg ut före kriget i Ukraina får man i en rapport från den estniska tankesmedjan International Centre for Defence and Security som publicerades i början av detta år. Där påpekades det att Turkiets avsteg från demokrati, olösta konflikter med andra Natomedlemmar och närmande till Ryssland och Kina skapade en ”komplex bild” av relationerna inom alliansen. Det var till och med nödvändigt att påpeka att Turkiet trots allt ”är en allierad inom Nato, inte en fiende till alliansen”.
Motsättningarna omkring Sveriges och Finlands medlemskap kan ses som ett tecken på att de motsättningar som mycket tydligt fanns inom försvarsalliansen före kriget i Ukraina nu åter stiger upp till ytan. Även om det turkiska motståndet mot svenskt och finländskt medlemskap kan tyckas en aning extraordinärt under rådande omständigheter, är det närmast att betrakta som en aspekt av ett normaltillstånd som alliansen har hanterat förut och kommer att behöva hantera framöver.
