Jesper Strömbäck: Tuffare mediegranskning skulle ge ärligare politiker
Snabbt såg det sig tvunget att försöka revidera historien genom att ta bort en text från hemsidan där det uttryckligen sades att KD inte grundades som en motkraft mot nazismen.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Den här gången exponerades desinformationen. Dessvärre finns det många andra osanningar som får passera mer eller mindre obemärkta. Ett exempel var när inrikesminister Anders Ygeman (S) nyligen motiverade regeringens förslag om att avskaffa den så kallade Ebo-lagen med att en utredning från Riksrevisionen har visat att nyanlända ”som bor på anläggningsboenden och sedan kommunplaceras har lättare än de som väljer Ebo att komma in på arbetsmarknaden”. Men som Alex Voronov har visat stämmer det inte. Det var en osanning.
Detta är bara två av många exempel på ledande politiker som sprider desinformation – falsk eller kraftigt missvisande information. Dessvärre sker detta alltför ofta med hjälp av medier som nöjer sig med att förmedla det olika politiker (eller andra nyhetskällor) säger utan att kontrollera sanningshalten i det som sägs. Varje gång det sker abdikerar journalistiken från två av dess viktigaste uppgifter: att tillhandahålla sann och relevant information som människor behöver för att självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor och att granska makthavare.
I en tid där desinformation är vanligt förekommande och många människor har stora svårigheter att veta vad som egentligen är sant är detta allvarligt. Vad som behövs då är inte medier som agerar stenografer eller mikrofonhållare åt politiker och andra nyhetskällor. Vad som behövs då är medier som ser det som en av sina främsta uppgifter att granska och kontrollera sanningshalten i olika påståenden om verkligheten som florerar i offentligheten. Detta kan göras på flera sätt.
Till att börja med räcker det inte att medierna säkerställer att det är sant att någon nyhetskälla har sagt x eller y. Medierna måste bli mycket bättre på att granska om x eller y verkligen är sant.
”I en tid där desinformation är vanligt förekommande och många människor har stora svårigheter att veta vad som egentligen är sant är detta allvarligt.”Jesper Strömbäck
Medierna borde också bli mycket bättre på att granska ”fakta i frågan”, för att citera vinjetten som Dagens Nyheter använder när de granskar vad forskning och statistik visar på olika områden. Den artikelserien är utmärkt och förtjänar efterföljare. Detsamma gäller de utfrågningar om bland annat gängbrottsligheten som SVT har sänt under de senaste månaderna.
Med tanke på att mycket av den politiska kommunikationen sker via sociala medier borde medierna också bli mycket bättre på att systematiskt granska sanningshalten i vad svenska politiker säger där – och rapportera om resultaten. Så resurskrävande borde det inte vara att löpande följa vad alla partiledare och riksdagsledamöter skriver på exempelvis Twitter, och att skapa en särskild sida online där politiker exponeras varje gång de sprider falsk eller kraftigt missvisande information. Inspiration kan de hämta från någon av de faktakollare som finns internationellt, exempelvis FactCheck.
Om medierna blev bättre på att kontrollera sanningshalten i vad politiker säger skulle de inte bara göra det enklare för medborgarna att informera sig och att utkräva ansvar. I bästa fall skulle det också bidra till att politiker blev mer varsamma med sanningen. Det vore utan tvekan en demokratisk välgärning.
