Anela Murguz: Ta unga mäns känsla av utanförskap på allvar
Unga män beskrivs numera som förlorare som riskerar att bli ratade på både arbetsmarknaden och i privata relationer. Detta eftersom det generellt sett går sämre för pojkar i skolan – oavsett socioekonomisk bakgrund.
Resultatet riskerar att bli ett livslångt utanförskap, där vissa i värsta fall attraheras till olika våldsbejakande miljöer. Det talas alldeles för lite om det växande gapet mellan könen i skolan och hur det påverkar samhället i stort.
En ny europeisk studie från Göteborgs universitet visar att unga män upplever ökad jämställdhet som ett hot. Till exempel håller unga män i åldern 18-29 år oftast med om påståendet att kvinnors och flickors rättigheter hotar mäns och pojkars möjligheter, samt att jämställdheten har gått för långt. Ju äldre männen blir desto mindre benägna är de att hålla med om påståendet, vilket omkullkastar den allmänna uppfattningen om att det oftast är äldre män som är negativt inställda till kvinnors rättigheter.
En slutsats som kan dras är att unga män uppfattar sig som förlorare på ökad jämställdhet. Liknande teorier har använts för att förklara varför män söker sig högerut på den politiska skalan, närmare bestämt varför de i högre utsträckning än kvinnor röstar på högerpopulistiska partier.
Inom statsvetenskapen kallas trenden för ”radical right gender gap”. Då handlar det om mer om globalisering. Som till exempel att många män fått det svårare på arbetsmarknaden och därför riktar sin misstro mot invandringen.
Därtill har män och kvinnor dragit ifrån varandra rent politiskt. När det gäller hur män och kvinnor röstar är skillnaderna de största på femtio år. Något som uppmärksammades här på ledarsidan i våras.
”Här spelar den svenska skolan, som är allt annat än jämställd och jämlik, en central roll.”
Höstens valresultat har bekräftat den trenden: Bland männen fick Socialdemokraterna 26 procent, Sverigedemokraterna 25 procent och Moderaterna 21 procent. Bland kvinnor fick S 34 procent, M 17 procent och SD 16 procent. Även när det gäller vilka frågor som män respektive kvinnor värderat högst inför valet fanns påtagliga skillnader.
Man kan tolka det som att kvinnor och män helt enkelt värderar olika saker olika mycket. Men man bör inte underskatta det utanförskap som allt fler unga män riskerar att hamna i. Här spelar den svenska skolan, som är allt annat än jämställd och jämlik, en central roll.
Av allt att döma verkar den missgynna pojkar just för att de är pojkar. En person som fördjupat sig i frågan länge är Fredrik Zimmerman, universitetslektor vid Högskolan i Borås. I en ny bok ”Nya vägar till en likvärdig skola” gör han upp med synen att pojkars skolmisslyckande skulle bero på dem själva. Ingen väljer att misslyckas i skolan för att de vill det, utan för att de saknar rätt förutsättningar för att klara sina studier.
”Innebär det att flickor måste hålla nere ambitionsnivån? Sluta anstränga sig och ta för sig i klassrummet? Absolut inte.”
Flickor har högre betyg i samtliga skolämnen och i boken framgår att flickors dominans även gäller oberoende av bakgrund. Till exempel lyckas invandrade flickor som bott i Sverige i mer än fyra år bättre i skolan än svenskfödda pojkar med svenskfödda föräldrar.
Att det går så pass bra för unga kvinnor, som historiskt saknat tillträde till utbildning och saknar det än i dag i vissa delar av världen, är förstås en viktig landvinning för jämställdheten. Men den utslagning som sker mot pojkar är knappast det. Här kan politiker och andra relevanta aktörer fundera på om det var så klokt att överge den traditionella skolan där fakta förmedlas, till förmån för en kunskapssyn där elever ses som egna bärare av kunskap.
Zimmerman framhåller i ett samtal med mig att det är svårt att uttala sig om skolans övergång från förmedling av fakta till mer av egna arbeten, projekt och dylikt har orsakat könsglappet. Men det har inte heller bidragit till minskade klyftor.
Det finns dock ett par relativt enkla åtgärder som skolan kan göra för att få fler pojkar att klara sina studier. En av de viktigaste åtgärderna som presenteras i boken är att göra skolarbetet mer begripligt genom att dela upp det i olika delmål, lära ut studieteknik och ha fler kontrollfunktioner under arbetsprocessen. Men det är också viktigt att ge pojkar stöd på samma sätt som flickor tidigare har fått.
Innebär det att flickor måste hålla nere ambitionsnivån? Sluta anstränga sig och ta för sig i klassrummet? Absolut inte. Zimmerman är noga med att betona att flickors och pojkars behov inte står i motsats till varandra. Tvärtom gynnas även flickor av att fler pojkar klarar skolan eftersom det per automatik leder till en bättre studiemiljö för alla inblandade.
Men en jämställd skola kommer inte skapas av sig självt. Det måste till omfattande förändringar av svensk skola för att alla elever – oavsett kön och bakgrund – ska lyckas med sina studier.