Karin Karlsbro: Ta inte aborträtten för given
Tillgången till abort hotas, ifrågasätts och inskränks runt om i världen. Inte minst i mitt arbete i Europaparlamentet konfronteras jag med militanta abortmotståndare.
Karin Karlsbro
är Europaparlamentariker för Liberalerna som ingår i partigruppen Renew Europe.
Ibland får jag höra att detta inte är en fråga i Sverige. Men jag tror att man begår ett misstag om man tar aborträtten för given.
I Texas är nu abort förbjudet efter sjätte veckan. Det är en tidpunkt då många inte ens ännu är medvetna om sin graviditet. Lagen är utformad så att privatpersoner uppmuntras med ekonomiska incitament att stämma den som är delaktig i att en abort utförs senare än så. En juridiskt sanktionerad häxjakt med tillhörande angiverisystem. Lagen lyckades stoppas tillfälligt av domstol men har nu åter trätt i kraft.
När vi debatterade situationen i Texas under parlamentets senaste session i Strasbourg sades det från konservativt håll att EU skulle överträda sina befogenheter om vi uttryckte åsikter om lagar i amerikanska stater. Jag vill fråga de som anser att EU går för långt om vi har åsikter om kvinnoförtryck i andra delar av världen, vad är det i jämförelse med att ta sig rätten att bestämma om en annan människas liv och kropp?
Att förbjuda abort betyder inte att aborter inte kommer att ske. Att förbjuda abort är att förbjuda säkra aborter.
”På 60-talet reste svenska kvinnor över Östersjön till Polen för att få genomföra aborter som inte var lagliga i Sverige vid tiden. Nu har som bekant pendeln skiftat och rollerna är ombytta.”Karin Karlsbro
Samsyn på grundläggande rättigheter är centralt i en värld som blir mindre. Vi lever i en globaliserad värld där beslut i ett land påverkar ett annat. Värderingsskiften går allt fortare.
De som aktivt propagerar emot är långt färre och mindre tongivande på hemmaplan. Jag är glad att alla svenska riksdagspartier numer uttrycker sitt stöd för nuvarande svensk abortlagstiftning. Det är helt enkelt inte socialt accepterat att vara emot aborträtten i det publika rummet i Sverige längre.
Att det är så är inget som bara skett av sig självt utan ett resultat av många års hård kamp. Man behöver inte heller titta särskilt långt tillbaka till en tid då det inte var så.
På 60-talet reste svenska kvinnor över Östersjön till Polen för att få genomföra aborter som inte var lagliga i Sverige vid tiden. Nu har som bekant pendeln skiftat och rollerna är ombytta. Den polska regeringen utnyttjade coronakrisen för att utplåna kvinnors grundläggande rättigheter och abort är i nuläget närmast totalförbjudet.
När inte ens alla svenska Europaparlamentariker kunde rösta för en resolution som fördömer förbudslagen i Texas är det svårt för mig att känna mig helt säker inför framtiden. Även om aborträtten idag är självklar i Sverige måste vi fortsätta att påminna oss om varför den ska vara det. Rätten till abort måste både vinnas, skyddas och försvaras. Små inskränkningar blir snabbt ett sluttande plan. Beslut i ett land, påverkar ett annat. Även den som är övertygad om att den svenska aborträtten är tryggad borde vara uppmärksam på vad som sker i resten av Europa.
