Ta åldersreserven på allvar
Vad som också är värt att notera är att det tidigare gjorts liknande undersökningar och att andelen som kan tänka sig ett fortsatt arbetsliv successivt har ökat.
Troligtvis är detta ett tecken på att många 40–talister insett att de fortfarande kan bidra. Men dessvärre delar inte alltid arbetsgivare och politiker deras inställning.
Det är fortfarande en vedertagen norm att alla på svensk arbetsmarknad skall arbeta heltid för att sedan ”gå vid 65” och få en gåva för lång och trogen tjänst.
Detta märktes inte minst när Fredrik Reinfeldt fick kritik för sitt förslag om att höja pensionsåldern, och på senare tid när Socialdemokraterna vill införa rätt till heltid. Trots att det idag ställs andra krav på arbete och arbetsinsats än i det gamla industrisamhället, där just närvaron på en arbetsplats i mångt och mycket var synonymt med själva arbetsinsatsen.
Även fortsättningsvis bör det finnas en lagstadgad pensionsålder. Men vad som framför allt behövs är flexibilitet på arbetsmarknaden.
När åldersgränsen sattes vid 65 och senare 67 var medellivslängden kortare och fler arbetade med kroppsyrken i en ohälsosam arbetsmiljö. Enligt forskarna kommer många som föds idag att leva tills de är hundra år eller längre, vilket ger utrymme för att välja flera yrken.
Omskolningsprocessen har av professor Arne Jernelöv vid Institutet för Framtidsstudier kallats för ”frihetstiden”, då man har frihet att använda sin tidigare kompetens för att bli ännu bättre på ett nytt yrke. Förvisso är vi inte där ännu, men med fler friska, kunniga och arbetsvilliga äldre finns det fog för att påstå att man kommit en bra bit på vägen, och att det är hög tid för beslutsfattare att inse detta.
Idag är det främst unga och äldre som missgynnas av de regler och den kultur som råder på svensk arbetsmarknad. Men det finns en aktiv opinion för att underlätta för de yngre, och till denna skall läggas flera reformer som genomförts av Alliansregeringen – exempelvis sänkningen av resturangmomsen.
Att förändra för seniorer är dock svårare då det gäller att motverka en förlegad syn på äldre i arbetslivet. Det handlar om en generell attitydförändring och en sådan tar tid.
Samhället har i det långa loppet inte ekonomiskt råd att ignorera den intelligensreserv som utgörs av dem som idag håller på att gå i pension.
Ledarredaktionen