Kajsa Kettil: SVT har fått mig att sluta störa mig på Suhonen
Eller vänta, det där sista var inte sant. Jag vill inte alls dricka öl med honom, för jag tycker inte om öl. Det är mer ett uttryck som signalerar att här vankas en trevlig stund med intressanta samtal. Någon öl blir det dock inte. Ett glas vin däremot, eller ännu hellre bubbel, då snackar vi!
I veckan sändes säsongens sista avsnitt av det debattprogram som först hette ”Teodorescu & Suhonen”. Under fem halvtimmeslånga program ledde debattörerna och opinionsbildarna Alice Teodorescu Måwe och Daniel Suhonen – hon från höger och han från vänster – tillsammans med inbjudna gäster samtal om ett specifikt ämne. Tonen var trevlig och tempot lågt, åtminstone i jämförelse med hetsiga dueller i exempelvis partiledardebatter eller spontana meningsutbyten på X.
Sedan försvann Teodorescu Måwe. Ett telefonsamtal från KD-ledaren Ebba Busch och vips var den före detta moderata idéprogramssekreteraren på väg från tv-studion till Bryssel.
Oavsett vad svenskarna har för åsikt om hennes plötsliga byte från programledare i tv till toppkandidat till EU-valet, har hennes sorti öppnat upp för fler röster. SVT vaskade snabbt fram tre ersättare eftersom rollerna som programledare och politiker inte gick att kombinera. In kom SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, Timbro:s vd PM Nilsson och youtube-debattören Henrik Jönsson. Det blev diskussioner om huruvida borgerligheten är rökt, om svenskarnas krisberedskap är tillräcklig och om vi verkligen behöver public service.
Hemma i tv-sofforna ledde ämnena sannolikt till att tankar sattes i rörelse. Så har det i alla fall varit för mig.
Ibland har jag tänkt ”hmm, där har han faktiskt en poäng”, ibland ”men suck så förutsägbart sossigt, det där håller ju inte i verkligheten”.
För folk som tycker saker och är lite allmänt nyfiket lagda – utan att känna ett starkt behov av att hetsa fram tramsiga konflikter i sociala medier – har onsdagskvällar efter Aktuellt varit en av veckans höjdpunkter.
Det kan framstå som larvigt på gränsen till pretentiöst, men det är verkligen fint att se hur två personer med helt olika ideologisk övertygelse så uppenbart trivs tillsammans. Daniel Suhonen konstaterade till och med i veckans avsnitt med Henrik Jönsson att ”vi brukar ha bra kemi när vi träffas”.
”För folk som tycker saker och är lite allmänt nyfiket lagda – utan att känna ett starkt behov av att hetsa fram tramsiga konflikter i sociala medier – har onsdagskvällar efter Aktuellt varit en av veckans höjdpunkter.”
Detta ska inte missförstås som att total konsensus är eftersträvansvärt. Det är när vi tycker olika som vi utmanas och i bästa fall utvecklas, vilket underlättas av ett konstruktivt diskussionsformat. Kanske bör det tilläggas att det är lättare för en fri debattör att diskutera utan den press som politiker känner att förstärka konflikter för att vinna väljarnas förtroende. Som jämförelse kan nämnas Europaparlamentarikerna Tomas Tobés (M) och Alice Bah Kuhnkes (MP) kommande valturné. Under premiärdebatten nyligen var tonen hårdare och inte lika hjärtlig, men trots allt både informativ och korrekt.
Lite liknande energi bjöd ”Jönsson och Suhonen”-avsnittet på när gästerna Thomas Gür, krönikör och debattör, och den tidigare TV4-vd:n Jan Scherman eldade upp sig några gånger, något som programledarna lyckas hålla på rätt sida gapighetsgränsen.
Seriens sista ämne – public service – leder till funderingar kring hur omfattande skattefinansierat medieinnehåll bör vara, och framför allt vad det ska innehålla. För egen del har en specifik uppfattning stärkts under tittandet av serien: SVT spenderar onödigt mycket av skattebetalarnas pengar på exempelvis underhållningsprogram som privata aktörer kan sköta minst lika bra. Men när bolaget satsar på innehåll som får tittarna att lyssna, tänka och tycka – då blir det public service när det är som bäst.
Förhoppningsvis blir det en fortsättning på programserien. Två saker tar jag med mig från vinterns säsong: Det går att tycka olika utan att bråka. Och det är inte dumt att vara snäll.