Roland Poirier Martinsson: Sverige får inte begå samma misstag som USA
Jag stod väster om Kapitolium när Barack Obama svors in till president. Två intryck fastnade. Först, att på planet från Amsterdam till Washington D.C. var de flesta passagerare svarta. När jag checkade in på fina Dupont Hotel var lobbyn fylld av afrikanamerikaner. De som brukade stanna hemma hade kommit till stan och det var en ljuvlig fest.
Det andra var stunden då Högsta Domstolens ordförande, John Roberts, svor in Obama. Vi var två miljoner på plats. En svart kvinna mötte min blick med tårar i ögonen, nickade och log, som en bekräftelse: ”Nu är vi äntligen här.”
Roland Poirier Martinsson
är filosof och konservativ debattör.
Åtta år senare stod Donald Trump på podiet. Folkmassan var gles som på badstranden en gråmolnig dag.
“Flest åskådare nånsin”, sade Trump.
Han blev utskrattad, men rådgivaren, Kellyanne Conway, försvarade honom med att det finns alternativa fakta.
Där föddes begreppet ”fake news”. En del av befolkningen trodde att rapporteringen om den svaga uppslutningen var en medial bluff. En annan del trodde att Trump ljög varje gång han öppnade munnen.
Inte mycket har varit skadligare för politiken i USA. Värst, först och genomgående var Trumps obesvärade lögner. Först sågs de som en lustig egenhet, men snart gick det inte att bevaka politiken. Vad gör en reporter som aldrig kan veta om presidenten talar sanning? Hur reagerar de som tror att journalister samlats kring uppdraget att störta presidenten? Att de döljer hans sanningar genom att påstå att han ljuger?
Sedan vår nya regering har Aftonbladets ledarsida upprepade gånger anklagat Ulf Kristersson och hans ministrar för att ljuga. Ett försenat vallöfte? De ljög! En felaktighet? Han bluffade! En tolkning? Desinformation!
Två saker är tydliga. Dels är det ett genomskinligt försök att definiera motståndaren som oärlig. Dels var detta just vad som ledde till att USA:s medborgare numera avskyr varandra.
”Dödsspiralen vrids djupare in i landets politiska kropp.”Roland Poirier Martinsson
Minns ni när Stefan Löfven lovade att sänka vår arbetslöshet till den lägsta i Europa? Vi kom inte ens nära. Var löftet en lögn? Självklart inte. I en valkampanj drar man på lite extra, men det var också en faktisk målsättning, om än för djärv. Halvvägs hade varit bra, en framgång möjlig att försvara. Förmodligen var det så Löfven tänkte.
Att satsa högt är inte att ljuga. Att vinkla ett budskap är inte att ljuga. En tolkning är inte en lögn (dock ofta mest en förhoppning). Att få fel betyder inte att man ljög.
Aftonbladets strategi måste bemötas. Kanske vore det också klokt om dess ledarsida inser att om greppet går hem, då överlever det ett maktskifte. Nästa gång är ärliga sossar ständiga lögnhalsar i den borgerliga pressen. Dödsspiralen vrids djupare in i landets politiska kropp.
God ton, ett prövande samtal, men också hårda konflikter, är nödvändiga för det demokratiska samtalet. Med det följer ett stort ansvar. Därför en vädjan till Aftonbladets politiske chefredaktör, Anders Lindberg, en politisk slugger, kunnig kommentator, och anständig karl.
Stäng gränsen för denna farliga USA-import.
