Annons

Anela Murguz: Sverige behöver fler – men framförallt bra – lärare

Lärarbristen väntas vara fortsatt stor de kommande åren. Ändå lyser de rätta politiska åtgärderna med sin frånvaro när det gäller att locka fler till läraryrket.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledare • Publicerad 16 december 2021
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
12 000 behöriga lärare och förskollärare väntas sakna år 2035.
12 000 behöriga lärare och förskollärare väntas sakna år 2035.Foto: Jonas Ekströmer/TT

I tisdags kom Skolverket med en ny prognos över lärarbristen. År 2035 väntas 12 000 nyexaminerade lärare och förskollärare saknas. Det är ett mildare scenario än när Skolverket gjorde en liknande prognos 2019 som visade att det skulle saknas 45 000 behöriga lärare och förskollärare de kommande femton åren.

Det dämpade behovet beror dock inte i första hand på att fler vill bli lärare, utan för att barnkullarna beräknas bli mindre. Och som Skolverket understryker i sin prognos kommer det de närmsta åren finnas ett fortsatt stort rekryteringsbehov trots att det totala behovet är något mindre, bland annat på grund av pensionsavgångar.

Annons

Allra störst rekryteringsbehov gäller förskollärare, lärare i årskurs 7-9 samt gymnasieskolan. Just de två senare kategorierna kantas av stora avhopp och brister i utbildningen där en av tre ämneslärarstudenter hoppar av första året och fyra av tio ämneslärarutbildningar får underkänt, enligt tidningen Läraren. Bland förskollärarutbildningen är avhoppen något mindre; 28 procent, men knappast något som lindrar bristen på förskollärare.

En gemensam nämnare är dock den bristfälliga arbetsmiljön som i takt med samhällets krav och förväntningar blir allt mer stressande och krävande. Det märks också i en ny rapport från försäkringsbolaget Skandia (2021) där lärarkåren är en av de arbetsgrupper med hög andel stressrelaterad ohälsa.

”Vilka är beredda att göra sig själva till lösningen när eventuell psykisk ohälsa står i den andra vågskålen?”
Anela Murguz

För att förbättra arbetsvillkoren är det viktigt att lärarna bland annat får fler duktiga och kompetenta kollegor. Här uppstår dock ett dilemma; vilka är beredda att göra sig själva till lösningen när eventuell psykisk ohälsa står i den andra vågskålen?

Regeringen verkar tro att fler kommer vilja bli lärare genom att stressa fram de alternativ som redan finns, till exempel den kompletterande pedagogiska utbildningen (KPU) som i nuläget ger akademiker möjligheten att sadla om till ämneslärare. Den som har aktuella ämnesbehörigheter kan läsa tre terminer pedagogik och lärarpraktik för att bli behörig lärare. Det motsvarar ett och ett halvt års studier och studenterna i fråga utgjorde förra läsåret lite mer än en fjärdedel av alla nya studenter på ämneslärarutbildningarna.

Det är således en viktig väg in i läraryrket. Men nu vill regeringen i ett försök att mota lärarbristen göra det ännu enklare för akademiker att ställa om. Därför föreslår man att utbildningstiden på KPU:n kortas och att förkunskapskraven sänks. Ett förslag som inte uppskattas av högskolorna och universiteten som menar att det skulle kompromissa kvaliteten på utbildningen, och i förlängningen leda till sämre rustade lärare.

När politiken ska ta sig an denna fråga går alltså kvantitet före kvalitet. Det är fel. För Sverige behöver onekligen fler lärare, men allra helst bra lärare.

Annons
Annons
Annons
Annons