Stig Fredrikson: Svårt att veta hur stort det ryska stödet för kriget är
Nästan alltid när jag är ute och håller föredrag om kriget i Ukraina får jag frågan ”men har inte Putin ändå starkt stöd på hemmaplan för kriget?” Frågan är naturlig eftersom även vi i svenska medier brukar rapportera om de höga opinionssiffrorna för Putin. Men egentligen är svaret på frågan mycket komplicerat. För det första går det inte att generalisera om opinionsläget i Ryssland idag. Stämningarna skiftar oerhört mellan de största städerna och landsbygden, mellan generationer och mellan hög- och lågutbildade.
Stig Fredrikson
är före detta utrikeskorrespondent och utrikeskommentator i SVT.
Opinionsmätningarna i Ryssland ska vi inte heller lita alltför mycket på. Folk har efter många år i Putins övervakningssamhälle lärt sig vad de ska svara, när de tillfrågas om inställningen till makthavarna.
Levada-centret i Moskva gör trots allt de mest trovärdiga opinionsundersökningarna. De betonar ”de stora sociala och demografiska skillnaderna”, liksom mellan generationerna, i inställningen till kriget och till mobiliseringen i september. Men som helhet konstaterar Levada i mätningarna från oktober att stödet för den ryska krigsmaktens agerande i Ukraina har ökat, samtidigt som andelen som ”känner oro inför det som händer i Ukraina” också har ökat.
Vladimir Putins personliga popularitet har samtidigt gått ned men ligger fortfarande på en hög nivå, 77 procent i oktober.
Det mest anmärkningsvärda är kanske att andelen tillfrågade som vill se fredsförhandlingar och ett slut på kriget ökar, från 44 procent i augusti till 57 procent i oktober.
Att stödet för Putin ändå förefaller vara så starkt i Ryssland kan bara förklaras med hur den statliga propagandan i teve fortfarande lyckas hjärntvätta befolkningen. Varje dag pumpas ryssarna fulla med en bild av verkligheten som går ut på att Putin och armén bara försvarar fosterlandet mot den fientliga västvärlden som med Ukraina som ombud försöker förgöra Ryssland.
Opinionsmätningarna ger inte heller något hopp till den som hoppas att stupade soldater som kommer hem i zinkkistor ska leda till folkliga protester eller rent av uppror mot makthavarna.
”Men efter den landsomfattande mobiliseringen kan ryssarna inte länge vända ryggen mot kriget.”Stig Fredrikson
Visst går det att märka en tilltagande krigströtthet i Ryssland. Den kommer dessutom att tillta när effekterna av sanktionerna blir alltmer märkbara nästa år för vanligt folk.
Utvecklingen av kriget, med ukrainska framgångar och ryska bakslag, som når fram till den ryska befolkningen trots propagandan, tycks snarare resultera i att många helt enkelt vänder sig bort. De försöker låtsas som om kriget inte angår dem, så länge det går. Det märks också en förstämning, ja rent av tecken till depression hos många ryssar.
Men efter den landsomfattande mobiliseringen kan ryssarna inte länge vända ryggen mot kriget och låtsas som om det bara är kontraktsanställda från fjärran regioner och icke-ryska etniska grupper som stupar i Ukraina. Nu är det sönerna från den ryska medelklassen som skickas ut i kriget, utan tillräcklig utbildning och utrustning.
Bilden av inställningen till kriget i Ryssland är alltså motsägelsefull. Men föga förvånande tycks kriget bli alltmer impopulärt i takt med att Putins löfte om en kort och framgångsrik operation i Ukraina inte infrias. Det kommer dock inte att få Putin att avsluta kriget.
