Jesper Strömbäck: Nu mobiliserar kritikerna mot public service
Parallellt mobiliserar de public service-kritiska krafterna inom M och KD. M tog i höstas beslut om att verka för att public service ska erbjuda ett smalare programutbud och få mindre pengar, och den mediepolitiska arbetsgrupp som arbetar inom M kan förväntas föreslå betydande förändringar. Allt som oftast handlar kritiken om påstådd partiskhet.
Ett problem med debatten är dessvärre att den i så hög grad präglas av det så kallade fientliga medier-fenomenet. Vad det innebär är att människor har en tendens att uppfatta mediernas bevakning som om den missgynnar den egna sidan och gynnar motståndarna. Forskning visar till och med att åsiktsmotståndare som tar del av exakt samma medieinnehåll uppfattar det som om den andra sidan gynnas. Det illustrerar tydligt att bjälken allt som oftast sitter i det egna ögat.
Ett annat problem är att debatten präglas av tyckande, trots att det finns omfattande forskning om public service och vilken skillnad public service gör. Om man bryr sig om effekterna av politiken är den forskningen i högsta grad relevant.
För att ta några exempel visar forskning att länder som har starka och politiskt oberoende public service-medier präglas både av ett större utbud av nyhets- och samhällsjournalistik och av att människor har mer kunskaper om politik och samhälle än vad som är fallet i andra länder.
Forskning visar också starkare och tydligare samband mellan att se på public service-nyheter och kunskaper om politik och samhälle, även i studier där man kontrollerar för orsakssambanden. Med andra ord talar forskning för att människor lär sig mer av att se på public service-nyheter än på kommersiella tv-nyheter.
En av flera förklaringar är att public service-nyheter satsar mer på så kallade hårda nyheter – nyheter med stort informationsvärde – än kommersiella nyhetsprogram. De fokuserar också mer på politikens innehåll än nyhetsprogrammen i kommersiella etermedier gör. De senare fokuserar istället mer på det politiska spelet och på vinnare och förlorare i kampen om opinionen och makten. Däremot finns det inget stöd i forskningen för att public service-nyheterna skulle vara vänster- eller högervridna.
Med andra ord, public service stärker demokratin bland annat genom att bidra till mer informerade medborgare. För den som värdesätter ett stort och kvalificerat utbud av samhällsjournalistik som når ut brett och bidrar till människors kunskaper om samhället finns det därför all anledning att värna ett starkt public service, fritt från politisk styrning.
Om man likt SD helst vill förvandla public service till ett lydigt redskap spelar detta knappast någon roll. Man kan dock hoppas att andra partier tar mer intryck av forskningen än olika subjektiva intryck när de formar framtidens mediepolitik.
