Jesper Strömbäck: Invandringen är fortfarande en resurs

Den första tankefiguren är att invandringen måste minska. Det finns flera problem med det argumentet. För det första framställs det som ett ”måste”, vilket bara syftar till att dölja en politisk vilja. För det andra bortser det från att invandringen har minskat kraftigt de senaste åren, och förra året var den totala invandringen den lägsta sedan 2005. För det tredje framställs det ofta som att invandringen domineras av asylsökande, men faktum är att det vanligaste födelselandet bland dem som invandrade till Sverige förra året var – just det – Sverige. Faktum är också att den vanligaste formen av invandring förra året var arbetskraftsinvandring (32 382), följt av anhöriginvandring (29 511) och studerande (10 869). Först därefter kommer asylinvandring (10 471). Antalet nya ansökningar om asyl var 12 991, vilket var det lägsta antalet under hela 2000-talet. Samtidigt är runt 80 miljoner människor – fler än någonsin – på flykt från konflikter och förföljelse världen över. Är det då verkligen rimligt att ett av världens rikaste länder sluter sina gränser? Högst relevant är också att studier visar att integrationstakten inte påverkas nämnvärt av antalet flyktingar som kommer.

Den andra tankefiguren är att invandringen belastar Sverige ekonomiskt. De som hävdar detta brukar utgå från beräkningar av hur (flykting-)invandring påverkar de offentliga finanserna. Där visar beräkningar att den offentligfinansiella omfördelningen till alla flyktingar år 2015 motsvarade en procent av BNP. Intressant nog är det lika mycket som år 2007, trots att andelen flyktingar ökade under perioden. Två saker är dock viktiga att tänka på. För det första uppkommer minuset framförallt på grund av att människor med flyktingbakgrund betalar in mindre till de offentliga finanserna i form av skatter och avgifter. Bättre integration på arbetsmarknaden skulle därmed leda till att ”kostnaden” minskade. För det andra tar den här typen av beräkningar inte hänsyn till andra ekonomiska effekter, till exempel hur invandring påverkar företagande, utrikeshandel, den ekonomiska tillväxten och utbudet av arbetskraft, eller att kostnaden för offentliga utgifter som försvar delas av fler och blir mindre per person.

Av detta följer att man inte kan sätta likhetstecken mellan hur invandring påverkar de offentliga finanserna och hur invandring påverkar ekonomiskt. En rad studier visar tvärtom att invandring på olika sätt bidrar till att stärka Sverige ekonomiskt.

När jag för fem år sedan släppte boken ”Utan invandring stannar Sverige”, vilken bygger på en genomgång av forskning och statistik om hur invandring påverkar mottagarländer som Sverige, drog jag slutsatsen att invandring i allt väsentligt bidrar till att stärka och utveckla Sverige ekonomiskt, socialt och kulturellt. Den slutsatsen har inte förändrats.

Alldeles bortsett från att vi har en moralisk skyldighet att hjälpa bör invandring ses som en resurs, inte ett problem.