Lars Stjernkvist: S vinner inte på att utmåla SD som rasister
På sitt oefterhärmliga sätt visade häromsistens TV 4:s Marcus Oscarsson vad som är den största förändringen av det svenska politiska landskapet under de senaste 20 åren. Socialdemokraterna har förlorat drygt 10 procentenheter och Sverigedemokraterna har ökat med det och lite till.
Lars Stjernkvist
är kommunpolitiker och före detta partisekreterare för Socialdemokraterna.
Det betyder inte att det främst är före detta socialdemokrater som i dag sympatiserar med SD. Väljarna har rört sig lite hit och dit, men den största nettoeffekten är förskjutningen från S till SD. Därmed har också balansen mellan höger-och vänstersidan rubbats rejält.
Det verkar som om det går relativt bra att hitta en ny partiledare för Socialdemokraterna. Sedan väntar utmaningen att forma en framgångsrik politik för framtiden. Visst, det är svårare att vara ett 40-procentsparti i dag. Konkurrensen har hårdnat och väljarna blir allt rörligare. Men jag tror att det går att vända utvecklingen. Det finns definitivt ingen naturlag som säger att var femte svensk ska rösta på ett parti som ser rörligheten över gränserna som orsaken till i stort sett alla samhällsproblem.
Jag tror dessutom att de socialdemokratiska idéerna fortfarande har ett starkt stöd. Den generella välfärdspolitiken är djupt förankrad. Det finns undersökningar som tyder på att inställningen till skatter är mer positiv än tidigare. Migrationsfrågan förklarar förstås SD:s uppgång, men det behöver inte betyda att Socialdemokraternas åsikter är helt ute.
”Partiets problem är, tror jag, att många tvivlar på att det går att ha en sådan balans.”Lars Stjernkvist
Socialdemokraterna har länge stått för en balans mellan öppenhet och reglering, mellan ett försvar av asylrätt och en kontrollerad invandring. Eller annorlunda uttryckt; en övertygelse om att det går att förena det moraliskt rätta med ordning och reda.
Partiets problem är, tror jag, att många tvivlar på att det går att ha en sådan balans. Det gäller att välja. Vi måste helt enkelt välja, öppenhet eller ordning och reda. Moralism eller realism, det finns inget mittemellan. Om mitt antagande är rätt, ja, då kommer inte Socialdemokraterna att vinna tillbaka särskilt många genom att beskriva SD som rasistiskt eller fascistiskt. Det är knappast argument som biter på den som är orolig för att alternativet till SD:s politik är en i stort sett okontrollerad invandring, kaos och kriminalitet.
För egen del är jag helt övertygad om att det går att klara balansen. Men det förutsätter för det första att vi erkänner att det finns ett dilemma, att det inte är helt enkelt att gifta ihop moralism och realism. Det krävs helt enkelt att vi pratar om migrationsfrågan på samma nyanserade sätt som om andra frågor. Om politik handlar om att vara mest radikal, då vinner aldrig Socialdemokraterna. Och det är just det som är det hoppfulla för mitt parti.
Jag tror nämligen att många väljare resonerar precis likadant, och det finns ett å ena sidan och ett å andra sidan och att det gäller att hitta en rimlig balans.
