Annons

Lars Stjernkvist: Politik förutsätter förnyelse

En liknande trängsel har jag sällan upplevt under en Almedalsvecka, och när Folkpartiets eller Liberalernas partiledare har talat har jag definitivt aldrig gjort det. Det är förstås inte särskilt konstigt att många ville höra Nyamko Sabunis tal. Hon är ny och vald efter en hård strid. Dessutom har hon varit borta från politiken under sex år.
Lars StjernkvistSkicka e-post
Publicerad 10 juli 2019
Lars Stjernkvist
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Modigt av Sabuni att utse Juno Blom till partisekreterare trots hennes minmala erfarenhet av det inre livet i partiet.
Modigt av Sabuni att utse Juno Blom till partisekreterare trots hennes minmala erfarenhet av det inre livet i partiet.Foto: /TT

Liberalerna satsar alltså på en ledare som inte hörts i partipolitiska sammanhang på ett tag. Vid sin sida som partisekreterare får hon Juno Blom, som gick in i L och politiken för två år sedan. Jag undrar om det någonsin i något parti valts en partisekreterare med så kort partierfarenhet. Det är onekligen modigt med tanke på att just partisekreteraren förväntas vara själva prototypen för partigängaren.

Svenska väljare blir allt rörligare. Samtidigt är partiväsendet trögrörligt. Det kan verka motsägelsefullt. Om väljarna byter åsikter och partier borde det rimligen leda till att politiker och partier uppstår och försvinner. Men det svenska partiväsendet är anmärkningsvärt stabilt.

Annons

Sverigedemokraterna är ett färskt riksdagsparti, men har funnits sedan 1988. Det yngsta riksdagspartiet är Miljöpartiet med sina 38 år. Om vi jämför med vårt grannland Danmark är vi definitivt trögrörliga i Sverige. I det senaste danska valet fanns det flera nya partier, och ett av dem, Nye Borgerlige, kom in i Folketinget. Ett annat hamnade precis under spärren. I det nyvalda Folketinget finns ytterligare ett parti som har fötts under 2000-talet, Liberal Alliance.

En orsak till skillnaderna mellan länder är uppenbar, valsystemen. I länder med enmansvalkretsar eller relativt hög spärrgräns är det självfallet svårare för nya partier att utmana de gamla. En annan förklaring är sannolikt skillnader när det gäller partiernas förmåga att omfamna nya idéer och människor.

Svenska partier har också en förmåga att så att säga täcka upp för varandra. När Moderaterna blev Nya och vandrade vänsterut så fångade SD och andra snabbt upp de övergivna högerrösterna.

Det betyder inte att alla åsikter alltid är företrädda. Jag tror att det finns väljare som vill missnöjesrösta både till höger och vänster, men i dag finns det bara ett alternativ på högerkanten. Möjligen finns det en del renodlat konservativa som fortfarande saknar ett gediget parti för alla som misstror all förändring. Vänsterväljare som är för en stram flyktingpolitik har inte heller något självklart alternativ.

Jag säger inte att det är bättre eller sämre med många nya partier. Det viktiga är att alla opinioner och åsikter kommer till tals. Därför krävs en ständig förnyelse av partiväsendet, antingen genom att det bildas nya partier eller att de gamla förnyas.

Förnyelse är en förutsättning för överlevnad inom politiken, och säga vad man vill om Liberalerna, men de verkar inte vara skraja för förnyelse.

Annons
Annons
Annons
Annons