Kajsa Kettil: Ställ tydligare krav på den som söker jobb
Nyligen presenterade regeringen utformningen av den nya a-kassan, en reform som ledarsidans Anela Murguz beskrev som rimlig (BT 14/2). Kortfattat innebär förändringarna att en hög ersättning i början av arbetslösheten successivt övergår i lägre. Tanken är att det ska öka incitamenten att arbeta. Dessutom baseras arbetslöshetsersättningen på inkomst i stället för arbetad tid, vilket gör systemet mindre krångligt för både arbetsgivare och arbetssökande.
Reaktionerna överraskade inte. Från vänsterhåll protesterades det med argument om att Tidöpartierna gör det ännu svårare för arbetslösa i redan tuffa ekonomiska tider. Dessutom försökte Socialdemokraterna – som för övrigt hade en usel vecka på jobbet i och med skandalturerna kring den politiska vilden El-Haj och Magdalena Anderssons ifrågasättande av opinionsbildaren Henrik Jönssons finansiering – rikta uppmärksamheten till Sverigedemokraternas brutna löfte. Löftesbrottet handlade om att SD sviker sina väljare när partiet accepterar en sänkning av a-kassan, något det har lovat att inte gå med på.
Nu när den delen av debatten är avklarad är det dags att blicka framåt. För minst lika viktigt som att diskutera a-kassenivåer är det att fundera över hur alla arbetslösa ska hitta ett nytt jobb.
Den dåliga nyheten är att konjunkturen inte är med oss. Varslen duggar tätt nu, inte minst inom byggbranschen. Totalt spås omkring 40 000 svenskar bli av med jobbet i år.
De 400 000 som saknar jobb i dag kommer alltså att bli fler. Det ställer krav på staten att underlätta matchningen på arbetsmarknaden, men även på den enskilde arbetssökande att göra precis allt hon eller han kan för att bli anställningsbar.
Detta för oss över till den goda nyheten: Det finns lediga jobb! Minst 150 000 nya anställningskontrakt skulle kunna skrivas om de lediga jobben parades ihop med rätt person. I Borås fanns före påskhelgen 1 475 lediga jobb hos Arbetsförmedlingens söktjänst Platsbanken. Det betyder inte att alla får sitt drömjobb, kanske inte ens ett jobb de kunde drömma om att de skulle ha. Men om samhällskontraktet ska fungera – alltså att alla friska vuxna i arbetsför ålder bidrar till den gemensamma välfärden och i gengäld får den hjälp vi behöver av det allmänna – måste alla vara beredda att anpassa sig.
”Minst lika viktigt som att diskutera a-kassenivåer är det att fundera över hur alla arbetslösa ska hitta ett nytt jobb.”
För en arbetssökande kan det innebära att han eller hon utbildar sig för att få kompetens inom ett bristyrke eller att flyttlasset går till en ort där ett löfte om anställning finns. Naturligtvis måste livssituationen spela roll här; den som har barn i skolåldern och en partner som jobbar bör inte per automatik tvingas bort från sin hemort, och dessutom är det inte lätt att hitta en bostad varsomhelst. Men det behövs trots allt en tydligare förväntan att den som inte har hittat egen försörjning inom a-kasseperioden är öppen för nya lösningar.
Uppmaningen är inte främst riktad till alla arbetssökande som i dag kämpar och längtar till den dag väckarklockan ringer och det är dags att stämpla in och träffa kollegorna på jobbet. Se det snarare som en allmän påminnelse till oss alla inför framtiden: I en tid då arbetsmarknaden förändras snabbt, och där färre dessutom ska försörja allt fler, kan ingen räkna med att ha samma arbetsuppgifter hela yrkeslivet. Både den som söker jobb och den som har jobb måste vara beredd att anpassa sig.
Annars blir vi alla fattigare.
