Roland Poirier Martinsson: Socialdemokraterna står inför ett svårt vägval
Man hör ofta att Socialdemokraterna passar sig för att angripa konservativ islam, dess syn på sexuella minoriteter, hedersvåldet, hur kvinnor placeras under mannen, antisemitismen, nu senast vacklandet i ansvarsfrågan efter Hamas massmord. Skälet antas vara rädsla att förlora en viktig väljargrupp.
Roland Poirier Martinsson
är filosof och konservativ debattör.
Påståendet har alltid gjort mig misstänksam. Hur många röster handlar det egentligen om? Hur skulle ledarskiktet kunna sätta munkavle på tusentals funktionärer?
Jag frågade en av partiets ideologiska eminenser, som viftade bort saken: ”Vi är rädda att förlora knegare till SD. Gissa då vad som händer om vi stryker fundamentalistiska muslimer medhårs.”
Låter rimligt.
Ändå saknas det ett jävlar anamma. Blodet kokar häftigare när kritik riktas mot friskolor eller RUT-avdrag än mot att tolvåriga flickor tvingas bära slöja, något som skulle ge konvulsioner om motsvarande pågick inom pingstkyrkan.
Varför? Gissningsvis ligger svaret nära Ulf Kristerssons påstående att S lider av terrorromantik. Jag skulle inte uttrycka mig på det viset, men det finns onekligen en revolutionsromantik och misstänksamhet mot USA, som gör att man hellre kritiserar Israel än palestinier, hellre förbannar ojämlikt uttag av föräldraledighet än hemliga barnäktenskap.
Sådana övergrepp försvaras inte, men här märks en emotiv obalans.
Tankarna går till USA:s tepartyrörelse. I den såg GOP, det republikanska partiet, en solid väljargrupp, men framför allt lockades man av retoriken och estetiken.
”Den valda vägen är att ge muslimska väljare större inflytande med risken att radikalismen smyger in bakvägen.”Roland Poirier Martinsson
Vi vet hur det gick. Snart hade rörelsen radikaliserats och gripit makten över primärvalen. Ilskna aktivister tog partiledningen gisslan. Donald Trumps motståndare inte bara förlorade, utan förvisades till irrelevans.
Så är det fortfarande. Skulle GOP vända Trump ryggen vinner han nomineringen inför presidentvalet helt utan partistöd.
Försök rida tigern, som det sägs, och du slutar i dess mage.
Så vad kan hända med S och gruppen muslimer? Om partiet inte håller sig väl med den kan det snart orsaka valförluster i betydelsefulla kommuner. Redan skrämmer Partiet Nyans, som vunnit mandat i flera kommuner och fick en halv procent i riksdagsvalet. Ytterligare polarisering – en given utveckling – tillsammans med ett socialdemokratiskt avståndstagande skulle kunna få Nyans att explodera i tillväxt.
Hur kan S stå emot? Den valda vägen är att ge muslimska väljare större inflytande med risken att radikalismen smyger in bakvägen. Därmed är det inte svårt att se S hamna i samma beroendeställning som det republikanska partiet till tepartyrörelsen.
En sådan framtid vore farlig och sossarna har stuckit foten i rävsaxen. Kontrollera en antidemokratisk väljargrupp genom att vika sig eller ta avstånd med risk att göda ett antidemokratiskt parti?
Man kan tänka sig att S markerar stenhårt mot den konservativa minoriteten för att sålunda befria majoriteten muslimer. Kanske väljer denna då bort SD, som vinner alltfler av moderata muslimers röster.
Jag slår vad om att det vore en klok strategi. Framför allt vore det rätt väg moraliskt.
