Lars Stjernkvist: Socialdemokraterna lärde sig att kompromissa
I samband med första maj brukar det heta att Socialdemokraterna försöker vara i opposition mot sig själva. Som bekant regerar inte längre partiet landet, men det samhälle vi lever i har onekligen präglats av det parti som i måndags demonstrerade mot orättvisor och andra brister i samhället.
Lars Stjernkvist
är före detta partisekreterare för Socialdemokraterna.
Det är uppenbart att Sverigedemokraterna försöker upprepa bedriften. I förra veckan förklarade partiledaren Jimmie Åkesson att SD ”aldrig blir en del av etablissemanget”. Dagens Nyheters krönikör Tomas Ramberg kallar det för politisk akrobatik. Han menar att det är svårt att vara både regeringens stödparti och mot etablissemanget. Om SD får en plats i regeringen blir det ett ännu svårare dilemma, menar Ramberg.
Jag tror inte bara det blir svårt, utan helt omöjligt.
När jag lyssnar på Åkesson och läser Sverigedemokraternas program förstår jag att partiet inte vill bli en del av etablissemanget. Alltså, inte en del av det etablissemang som finns idag. SD strävar efter ett annat etablissemang, ett annat samhälle än det mångkulturella och liberala samhälle vi lever i idag. I den meningen – observera, i just den här meningen – är SD ett parti som strävar efter en total omdaning av samhället. Ett revolutionärt parti.
”Jag tror inte bara det blir svårt, utan helt omöjligt.”Lars Stjernkvist
Omdaningen ska utan tvekan ske demokratiskt, men det är en total omdaning som eftersträvas.
Den jakt som inletts på generaldirektörer säger en del. Partiet tror inte på möjligheten att organiskt omforma samhället, utan det enligt partiet gamla och förlegade måste rensas ut. Eller annorlunda uttryckt, dagens etablissemang måste helt enkelt ersättas av något annat. Återigen, i just den här meningen, finns en likhet mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Det är fullt möjligt att närheten till makten och etablissemanget kommer att förändra SD. Att lusten att rensa ut allt som inte passar in i partiets nationalkonservativa mall så småningom avtar. Jimmie Åkessons uttalande antyder att partiet än så länge vårdar sitt arv.
Jag kan känna en viss sympati för all skepsis mot etablissemanget. Det gör det lättare för alla att se samhällets brister men också förtjänster. Risken finns att stolta principer om kulturens frihet och mångfald bara blir tomma ord om de aldrig utmanas.
Men det är som sagt inte möjligt att vara en del av ett etablissemang som man i grunden föraktar. Socialdemokraterna hade inte varit det dominerande partiet utan en förmåga att se samhället med kritiska ögon. Men det är ingen tvekan om att Socialdemokraterna snabbt blev en del av etablissemanget. Man upptäckte tidigt att det var möjligt att omforma samhället gradvis och att det gick att både prata och kompromissa med motståndarna. Lösningarna blev till och med bättre när de hade stöd även inom borgerliga kretsar.
Socialdemokraterna ersatte krossa kapitalet och kungahuset med kompromisser. Även SD och Jimmie Åkesson måste göra ett val.
