Kajsa Kettil: Småföretagens roll i den gröna omställningen är ingen skitsak

Så är det inte längre. Rysslands invasion av Ukraina i kombination med brådskan att ställa om till fossilfria energislag innebär plötsligt förändringar för allt från villaägarens uppvärmning till politiska beslut som främjar klimatsmart energiproduktion.

Det bästa, och mest effektiva, är när en förändring gynnar såväl plånboken som klimatet. Och just den kombinationen är en resurs som vi inte har råd att slösa bort.

Glädjande nog syns tecken på större enighet inom politiken. Exempelvis har energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) övergett sina raljanta beskrivningar av vindkraftsparker som ”stålskogar” för att argumentera för mer vindkraft. Vid sidan av kärnkraft, bör tilläggas, för kärnkraft är och kommer under överskådlig tid att fortsätta utgöra en viktig del av vår energimix.

Men i ett läge där vi under ett par decennier som en konsekvens av elektrifieringen av samhället väntas fördubbla vår elkonsumtion, då räknas varje bidrag.

Många bäckar små leder bokstavligt till de stora älvar vars vattenkraftverk förser oss med el. Bildligt talat går det också att tala om många bäckar små, då för att syfta på att varje enskilt initiativ gynnar den totala energiförsörjningen.

Till insatserna hör även besparing, och det syns på svenskarnas elförbrukning. Enligt statistik från Vattenfall minskade hushållens elkonsumtion förra året i hela landet, men det är tydligt att priserna påverkar. I elområde 1 och 2 i norra Sverige minskade förbrukningen under oktober, november och december med 10 respektive 7 procent. I elområde 3 och 4 i söder var minskningen hela 19 respektive 21 procent.

Det krävs förvisso mer el för att värma upp bostäder i det kallare Norrland än till exempel det mildare Västra Götaland, men skillnaderna är ändå påtagliga. Och minskningen har inte bara bantat de redan saftiga elräkningarna, utan även bidragit till att hålla nere priserna i och med att efterfrågan minskar.

Vid sidan av medveten elanvändning tas även steg hos privatpersoner och företag för att bli mer eller mindre självförsörjande på el. I veckan uppmärksammades hur en gotländsk bygd har gått samman för att satsa på en egen solcellspark (SR 28/2), och det räcker att ta en runda i valfritt svenskt villaområde för att se hur solpaneler pryder allt fler tak.

Vad beror då denna handlingskraft på? Utan tvekan att alternativet – att göra ingenting – är sämre. Och nöden brukar ju beskrivas som uppfinningarnas moder. Till och med bajsnödighet visar sig nu leda till smarta satsningar. Efter Göteborg horse show förra helgen samlades 84 ton bajs in från de deltagande 240 hästarna, och detta ska nu omvandlas till energi. Det motsvarar fyra dygns uppvärmning av Scandinavium, konstaterar en nöjd Erika Olsson som är projektledare för eventet.

Ett ännu mer lokalt exempel finns i Revesjö. Där har lantbrukarparet Monica och Johan Sjöqvist satsat på en egen biogasanläggning som drivs av bajs från gårdens 300 nötdjur, vilket BT berättade på nyhetsplats tidigare i veckan (28/2). Gården har tack vare att den ligger på rätt sida av gränsen mellan elområde 3 och 4 sluppit de värsta elprisökningarna, men osäkerheten kring både priset och tillgången påverkar hur familjeföretaget ser på framtiden. När paret Sjöqvist insåg att det förutom biogas även gick att få ut elektricitet ur kraftverket valde de att slå till. Som en extra bonus blir koskiten dessutom ännu bättre som gödsel efter en omgång i biogasanläggningen.

”Det är fantastiskt att man kan använda koskiten till att göra el och värme som räcker till företaget och sedan få en bättre vara på slutet” konstaterar Monica Sjöqvist.

Inför politiska beslut för den gröna omställningen borde berörda makthavare boka in ett studiebesök på gården Revesjö stom.