Sluta vara naiva om Kina
Sverige behöver en Kinastrategi, konstaterar Kinaexperten Kristina Sandklef. Det finns goda skäl att ta hennes uppmaning på allvar.
Kinas är inte en ekonomi som alla andra. Kommunistpartiet har all makt, planekonomin finns kvar. Många sektorer är helt slutna mot omvärlden och de protektionistiska dragen framträder med all önskvärd tydlighet. Satsningen Made in China 2025, har som mål att Kina ska vara världsledande inom tio högteknologiska områden till år 2025, och är ett tydligt exempel på detta. Detta ska ske genom att öka deras egen produktion, men också genom att förvärva utländska bolag.
Världens fria och öppna ekonomier måste förhålla sig till detta. Att USA:s president Donald Trump har en annorlunda syn på internationell handel än tidigare amerikanska presidenter, gör ”problemet Kina” svårare att lösa. KIna kommer att fortsätta sin exportsatsning men stänga sig för import och frihandel.
Men oavsett Trumps trams bör strategin vara att försöka få Kina att öppna sig och sin ekonomi ytterligare.
Kinesiska varor är en del av västerlandets vardag. Så mycket är redan ”Made in China” att det knappt är möjligt att försöka skilja ut sådana produkter från andra. Priserna är oerhört låga och utbudet av allt möjligt krimskrams är outtömligt. Det är bara att gå in på Wish eller liknande ehandelsplatser för att se att avståndet till kinesiska prylar, smycken och kläder är kort och säljs billigt i stora mängder. På ett sätt är det kinesiska utbudet drömmen för den köpsugna, västerländska konsumenten; allt är stort, billigt och högteknologiskt.
Även saker som är paketerade i svenska varumärken är i dag ofta standardvaror från Kina. I många fall köper vi alltså kinesiskt, utan att själva ens veta om det.
Man ska inte hymla med att det i väst mycket uppskattade kinesiska produkterna sätter oss i en viss beroendeställning. Inte heller ska man sticka under stolen med att Kinas ökande ekonomiska närvaro också kommer innebära också en större politisk närvaro – med dunkla motiv. Det finns också politiska aspekter som gör att en viss försiktighet är nödvändigt. Minns hur den kinesiska regimen har hanterat den svenske medborgaren Gui Minhai.
Kina är inte ett land som andra, men EU, USA – trots Trump – Sydkorea, Japan med flera ställa högre krav på att Kina ska bli öppnare kan det förhoppningsvis på sikt komma gott ur det.
Det politiska och kulturella avståndet är stort, det ekonomiska avståndet mindre än någonsin. Men att vara öppen mot Kina får inte bli synonymt med att vara naiv.
