Mikael Hermansson: Sluta krångla och ge de unga amnesti!
Den så kallade Gymnasielagen, som var tänkt att ge de ensamkommande unga som hamnade i kläm när Sverige 2015 begränsade asylrätten en andra chans, kommer inte att gå till den svenska rättshistorien som ett föredöme för hur lagar ska skrivas. Inte minst har den gräns som satts för kravet att efter avklarad utbildning hitta ett fast jobb inom sex månader visat, att det saknas både hjärta och hjärna hos de som hittade på dessa villkor.
Minns att det var Sverige som under det stora flyktingåret 2015 inte klarade av att leva upp till de krav som det internationella regelverket ställer på hur lång tid det får ta att behandla barns asylansökningar. När de väl fick sin prövning, gjordes den utifrån de villkor som gäller för vuxna. Många var de som etablerat sig i Sverige under tiden, som levde i familjer där de fick trygghet och gemenskap; de lärde sig språk och hittade fotfästet i en ny och bättre värld än den de flydde ifrån.
Var det inte tidigare hart när omöjligt att leva upp till lagens villkor, gjorde coronapandemin om något ännu svårare. Att regeringen då istället vill utsträcka jobbfristen till 12 månader kan tyckas vara generöst, men som Migrationsverket säger i sitt remissvar så gör denna uppgradering ”den komplexa lagstiftningen mer svåröverskådlig”.
Vid det här laget finns det bara ett sätt för Sverige att ta sig ur detta dilemma. Gymnasielagen behöver inte reformeras, inte eller behöver den kompletteras. Den måste avvecklas. Det har sagts tidigare och det är inte första gången som kravet ställs på den här ledarsidan: Vägen framåt går via amnesti.
Det är hög tid att sluta vränga lagar och istället göra det som borde ha varit den vettigaste lösningen redan från början.
