Kajsa Kettil: Slösa inte bort dyrbar läkartid på kringsysslor
Överbeläggningar, arbetsmiljöproblem och läkare som ser sig om efter andra jobb – det är ingen munter läsning som ges i en debattartikel författad av 32 överläkare vid medicinkliniken på Säs (BT 29/8). De kräver att sjukhuset ökar i stället för att dra ner på antalet vårdplatser. Neddragningen är en följd av det som kallas omställningen och som innebär att primärvården och hemsjukvården ska ta över en del av den vård som hittills har utförts på sjukhus. Kritik har dock framförts för att vårdplatser har tagits bort utan att kommuner och primärvård har haft kapacitet att ta emot de extra patienterna.
Den situationen känner nog många Sjuhäradsbor igen. Upp med en hand den som inte har ringt sin vårdcentral för att – när det till slut har gått att komma fram – få beskedet att det saknas läkare och att något besök i närtid därför är uteslutet.
Personalbristen drabbar både anställda och patienter. Och larmet kommer efter ett par ansträngande pandemiår som har inneburit mycket hård belastning på flera yrkesgrupper inom vården, och som har lämnat efter sig långa vårdköer. Till det ska läggas faktumet att statsfinanserna lär påverkas av inflation, lågkonjunktur och ökade utgifter för exempelvis upprustning av försvaret.
Trots dessa utmaningar måste sjukvården fungera. Det förutsätter bland annat att vårdanställda orkar jobba. Ett sätt att minska arbetsbelastningen är att plocka bort arbetsuppgifter som någon annan kan utföra. Det trollar inte bort hela problemet, men kan vara en del av lösningen att minska läkarnas totala belastning.
Det är ingen nyhet att läkare generellt lägger orimligt mycket av sin arbetstid på administration. Detta har uppmärksammats upprepade gånger, bland annat under Almedalsveckan 2019, då konsultbolaget McKinsey presenterade en rapport som visade att antalet läkare per capita visserligen är högt i Sverige internationellt sett, men att de svenska läkarna tar emot färre patienter samt att besöken är kortare jämfört med andra länder. I enkätundersökningen, som genomfördes i samarbete med Sveriges läkarförbund och innehöll svar från drygt 1200 kliniskt verksamma läkare, framkom att läkare lägger närmare en femtedel av sin arbetstid på administration och dokumentation. En hel arbetsdag i veckan, alltså. Dessutom synliggjorde enkäten att läkare på grund av personalbrist i andra yrkeskategorier på arbetsplatsen tvingas ägna sig åt sådant som att städa lunchrum och boka resor.
Den sammantagna bilden vittnar om ett anmärkningsvärt slöseri av skattemedel.
Läkare är dyra, både att utbilda, fortbilda och avlöna. Det är inget fel med det, tvärtom är det oundvikligt att satsa på den yrkeskår som ska förebygga, lindra och bota ohälsa hos medborgarna. Och den som väljer att lägga många år på studier, och som därefter dessutom har ett jobb som innebär stort ansvar för andras liv, är också värd en hög lön.
Detta systemfel är dessvärre inte isolerat till läkarna, utan genomsyrar vården i stort. Det kan exempelvis handla om sjuksköterskor som bäddar och bär matbrickor, och undersköterskor som städar.
”Ett sätt att minska arbetsbelastningen är plocka bort arbetsuppgifter som någon annan kan utföra.”
Men det finns också ljusglimtar att ta fasta på. Under pandemin sköts det till extra medel så att 128 servicemedarbetare kunde avlasta sjukhuspersonalen i regionen med bland annat rengöring, dukning och transport av patienter. En utvärdering visar att projektet frigjorde tid för undersköterskor och sjuksköterskor, och drygt 80 procent av vårdpersonalen uppgav att arbetsmängden blev mer hanterbar samt att den etiska stressen minskade när de anställda fick mer tid för patienterna. Det rapporterar Västra Götalandsregionen på sajten vgrfokus.se.
Inom politiken finns på vissa håll insikten om vikten att minska läkarnas arbetsbörda. Till BT (29/8) säger Lars Holmin, gruppledare för Moderaterna i Västra Götalandsregionen, så här: ”Vi behöver fortsätta jobba för minskad administration så att läkarna kan frigöra mer tid till sina patienter.”
Det är en klok prioritering. För bortsett från att mer tid för vårdbesök gynnar patienterna och ger läkarna en drägligare arbetsmiljö, är det ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv vettigt att såväl läkare som sjuksköterskor och andra vårdanställda ägnar sig åt det de är utbildade för. Först då utnyttjas de gemensamma resurserna så effektivt som möjligt. Detta är värt att ha i åtanke när personal ska behållas och vårdköer kortas.
