Ska Kina komma undan med allt?
Gui Minhai?
ja, Gui Minhai. Den 53-årige Hongkongbaserade författaren och förläggarens namn borde vara allmänt känt vid det här laget, snart två och ett halvt år efter att han kidnappades av kinesisk polis från semesterlägenheten i Thailand där han befann sig.
Drygt två år senare, 24 oktober i fjol, meddelade Kina att Minhai, som blev svenskt medborgare efter massakern på Himmelska fridens torg 1989, hade släppts ur fängelse efter en uppenbart fejkad anklagelseakt.
Men som vi skrivit tidigare har Minhai fortsatt hållits i en typ av husarrest i Kina. Därifrån har han fått ha kontakt med sin familj i Sverige via Skype. Nu är han, skriver New York Times reporter i Peking, åter arresterad. I lördags, under en tågresa från kuststaden Ningbo till svenska ambassaden i Peking för att där genomgå en medicinsk undersökning, dök plötsligt en större grupp civilklädda poliser och förde honom av tåget.
Vittnen till gripandet blev två diplomater från det svenska generalkonsulatet i Shanghai.
När New York Times ställt frågor har kinesiska UD svarat att de inget vet, men enligt tidningen ska de till ambassaden ha hävdat att Minhai är misstänkt för att ha spridit hemlig information och att han träffat diplomaterna utan tillstånd.
Det är ett nytt Kina vi ser. Ett Kina som via sina allt längre tentakler vill bygga en enorm hamn i Lysekil. Som via andra tentakler köper stora innehav i Volvo och suktar över företag SKF. Som bygger kärnkraftverk i Storbritannien. Som vill bytta superjärnväg från Norge till Moskva. Som skickar örlogsfartyg genom Öresund.
Ett Kina som inte räds de diplomatiska svar som kan komma av att gripa en svensk bokförläggare inför ögonen på Margot Wallströms medarbetare.
Kinesiska miljarder i Sverige har ett pris. Hur många är yttrandefriheten värd? Vilken vokabulär väljer Stefan Löfven? Vad säger utrikesminister Margot Wallström, nu när hon kallat upp Kinas ambassadör Gui Congyou till UD? Bryr han sig?
