Sänkt rösträtt förutsätter höjda krav på vuxna
Tonåren är en mångbottnad tid, både för den som upplever den och för alla runtomkring. I vissa situationer är den unga killen eller tjejen hur mogen som helst och till synes redo att ge sig ut i vuxenlivet. I nästa stund gör barnet i honom eller henne sig påmint. Som vuxen gäller att hänga med i svängarna och hela tiden justera balansen mellan stöttning och eget ansvar.
Ibland ger vi 15- och 16-åringar stor frihet, som när de tillåts köra motorfordon i trafiken i 30 respektive 45 kilometer i timmen. Andra gånger håller vi hårt på 18-årsdagen, som vid alkoholkonsumtion på krogen.
Något som sällan ifrågasätts på allvar är rösträttsåldern. Från att successivt ha sänkts från 23 år när den allmänna rösträtten infördes för 100 år sedan, stannade rösträttsåldern till riksdag och kommun på 18 år 1975.
Men nyligen blev frågan åter aktuell. På DN Debatt (19/9) föreslår Olle Wästberg, ordförande i den statliga Demokratiutredningen och tidigare riksdagsledamot för Liberalerna, att rösträttsåldern vid kommunval ska sänkas till 16 år.
Det finns anledning att tveka. Skillnaden i såväl mognad som uppnådda kunskaper om samhället kan vara stor mellan en 18-åring och en 16-åring. Och för att göra väl övervägda val underlättar det att veta hur samhället är uppbyggt och styrs. Sett ur det perspektivet är det inte självklart den som går i ettan på gymnasiet är lämpad att rösta.
”Precis som att demokratins värden måste försvaras i tider när krafter runtom i världen vill underminera bland annat rättsstatens principer och fria medier, behöver varje ny generation lära sig hur viktigt det är att delta aktivt.”Kajsa Kettil
Men Olle Wästberg har en poäng när han jämför med ett norskt experiment som genomfördes för några år sedan. I vissa kommuner tilläts 16-åringar att rösta, vilket följdes upp av forskare. Slutsatsen blev att valresultatet inte skilde sig från andra kommuner. Däremot visade det sig att det ledde till högre valdeltagande på längre sikt. Detta eftersom tröskeln till vallokalen sannolikt är lägre för den som fortfarande bor hemma och kan följa med sina föräldrar eller gå tillsammans med klasskompisar.
Dagens åldersgräns innebär att många förstagångsväljare har hunnit flytta hemifrån och inte befinner sig i ett sammanhang där det är lika naturligt att rösta. Detta har blivit mer angeläget med tiden, eftersom färre unga engagerar sig i politiska ungdomsförbund i dag än för några decennier sedan. Wästberg lyfter även faktumet att elevdemokratin har försvagats i takt med att elevråd inte längre är en naturlig del av beslutsfattande som tidigare.
Inget tyder dock på att ungdomar i dag är mindre samhällsintresserade än tidigare. Men engagemanget ser annorlunda ut och kan behöva fångas upp på nya sätt. En sak är dock säker: i en välmående demokrati utnyttjar många sin rösträtt.
Sverige utmärker sig lyckligtvis internationellt genom högt valdeltagande. Det är något vi ska vara stolta över, men inte ta för givet. Precis som att demokratins värden måste försvaras i tider när krafter runtom i världen vill underminera bland annat rättsstatens principer och fria medier, behöver varje ny generation lära sig hur viktigt det är att delta aktivt. Att gå och rösta är en bra början. Om så unga medborgare som 16-åringar ska släppas fram till valurnorna i kommunvalen behöver de utbildning och vägledning för att kunna göra medvetna val. Bara vuxenvärlden kan hjälpa dem med det.
