Säkra anslagen till försvaret
Regeringens bud om ökade försvarsanslag ligger långt under det oppositionen och samarbetspartierna C och L har krävt. Istället för att hålla försvarsfrågan separat från budgetstriden har regeringen bäddat in frågan i den kommande budgeten. Istället för att försvarets organisering och finansiering kommer i samband med försvarsbeslutet i slutet av september.
Regeringen föreslog i september förra året att delar av försvarsanslagen ska finansieras med en skatt på banker. Det förslaget går nu på remiss och skatten kallas nu för en ”riskskatt”. Motiveringen är att bankerna generellt beskattas lätt trots de stora samhällskriser som kan utlösas av finansmarknaden. Riskbeskattningen av större banker kommer enligt förslaget påbörjas år 2022. Från och med 2023 vill regeringen också införa skatt på alkohol och tobak vilket de säger också ska gå till att finansiera försvaret.
Socialdemokraterna försöker göra försvaret till en budgetfråga. På det området har regeringen genom januariöverenskommelsen förpliktigat en majoritet av riksdagen att ställa sig bakom deras förslag på budget. I försvarsfrågan har dock regeringens skambud inte någon majoritet. De forna Allianspartierna lämnade försvarsberedningen förra året just för att Socialdemokraterna vägrade gå med på att säkra finansieringen långsiktigt. C och L behöver stå upp mot regeringens försök att splittra riksdagen i frågan.
Regeringen vill besluta om finansieringen år för år och därmed skjuta ekonomiska avvägningar på framtiden. De partier som motsätter sig regeringens låga försvarsvilja vill istället se en plan som sträcker sig ända fram till 2030 och med en fullständig implementering av försvarsberedningens förslag.
Under krisen som sjukvården och civilsamhället fick uthärda under våren, och som i någon mån fortfarande pågår, har regeringen åtminstone ändrat ton i frågan om civilförsvar. Civil beredskap ska byggas upp i enlighet med det försvarsberedningen sagt behövs göras. Men även där vill man inte planera långsiktigt.
Regeringen vill gärna se en större försvarsmakt och ett återbyggt totalförsvar. Men de vill själva inte stå för att göra den prioriteringen.
I ett säkerhetspolitiskt läge där stormakter ökar sin aktivitet i Nordsjön och Östersjön behöver svenska partier stå enade. Splittringen i frågan som Socialdemokraterna driver på skadar svensk säkerhet.
Försvaret är inget särintresse – utan en del av statens kärnuppgifter. Med det kommer ett ansvar för den långsiktiga planeringen och finansieringen. Det behöver regeringen och dess stödpartier ställa upp på.
