Säkerhet bygger vi tillsammans
Om Sverige hotas militärt kan regeringen nu begära hjälp från Finland. Med riksdagsbeslutet som antogs förra tisdagen har beslutsmakten för att begära hjälp av Finland flyttats från riksdag till regering – i händelse av en militär kris. Sveriges regering kan därmed också besluta om att ge Finland hjälp militärt.
De senaste tio åren har Sverige successivt fördjupat försvarssamarbetet med Finland. Beslutet om att minska den tid det tar för att besluta om hjälp, är utöver det praktiska också ett tecken på den nära relationen länderna har och hur beroende av varandra som båda är försvarsmässigt.
Försvaret av Östersjön och säkerheten för länderna i regionen kan aldrig göras av varje land för sig. I militära frågor behöver länderna kunna samarbeta och agera tillsammans om kriser uppstår.
Sveriges grannar runt Östersjön: Danmark, Tyskland, Polen och de baltiska länderna är också viktiga allierade för säkerheten runt Östersjön. De är dock medlemmar av Nato. Sverige kan samöva med dessa länder. Men utan att själv vara del av försvarsalliansen förblir militära samarbeten och kommunikation fyllt av svårigheter.
Sveriges försvar är på grund utav säkerhetsläget beroende av samarbeten med andra länder. Inte bara för stabiliteten i vårt eget närområdet utan också runt om i och utanför Europa.
Sverige har bidragit militärt i fredsbevarande uppdrag och kommer sannolikt också i framtiden delta under FN-mandat eller andra typer av internationella insatser. Sveriges försvarsstyrkor bidrar inte bara till fred och säkerhet vid landets gränser utan har också en skyldighet att göra skillnad på andra håll i världen.
De insatser som görs i subsahariska Afrika som i Mali kan verka avlägsna men utöver ett rent humanitärt uppdrag bidrar det till en stärkt säkerhet i Europas närområde.
För att kunna agera internationellt och samarbeta med länder i vårt närområde krävs dock att andra länder kan lita på Sveriges militära kapacitet. Upprustningen från det minimala enveckasförsvaret, som Sverige dåvarande överbefälhavare Sverker Göransson kallade det 2013, är därmed inte bara en fråga för Sverige utan har även implikationer för våra allierade som Finland.
Det är därmed högst oroande att de försvarssatsningar som försvarsberedningen kom överens om fortsatt är hotade. Regeringen vill inte betala för mer än på en liten del av beredningens förslag de kommande åren. Det har lett till att förhandlingarna med oppositionen fortsätter halta. Likafullt behöver regeringen presentera en försvarsproposition för riksdagen den 30 september. Som den står i dag, har den en riksdagsmajoritet emot sig som vill se högre anslag än de som regeringen föreslår.
För att Sverige ska kunna försvara sig och för att allierade länder ska lita på vår kapacitet måste försvaret byggas upp på nytt. Det borde vara en självklarhet att alla partier förstår allvaret och gemensamt tar ansvar för att försvarsanslagen ökar till två procent av BNP.
Ju högre desto bättre, men oavsett vilken storlek som tillskotten till försvaret landar på de kommande åren behöver Sverige fördjupa samarbetet i Norden, inom EU och med Nato. Sveriges säkerhet och stabiliteten kring Östersjön är inte något som vi ensamma kan garantera. Säkerheten byggs tillsammans och kräver att andra kan lite på Sverige.
Om andra kan lita på vårt försvar i deras kriser kan också vi känna oss säkra om krisen eller kriget kommer.
