Så kan Sverige få en Lucia-regering
Under fredagen kom det allt annat än oväntade beskedet från talmannen Andreas Norlén (M) att nästa partiledare som ska ställas inför riksdagens avgörande är den nyss avsatte statsministern Stefan Löfven (S). Samtalen under Annie Lööfs sonderingsperiod har fått honom att öppna sig något mer om hur han ser på sina möjligheter. Men under fredagseftermiddagen var han förtegen om alla detaljer.
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, som också har fått kalla handen av riksdagen, kommenterade det hela med att det var ”naturligt, vi måste komma framåt”· Men samtidigt var han tydlig med att han inte trodde att Löfven hade så stor chans.
Men Kristersson var på samma gång angelägen om meddela, att han för sin del stod till förfogande om även Löfven misslyckades, men att han inte hade några nya förslag till hur detta skulle kunna bli möjligt: ”Det går inte att hitta på nya saker. Det här handlar inte om fantasilöshet, vi har det valresultat vi har och då kan man inte hitta på saker ur tomma intet”.
Den 5 december ska Löfvens namn upp för omröstning i kammaren. Men om talmannen hade haft lite is i magen hade han kunnat förlägga en statsministeromröstning till dagen efter att riksdagen röstat om budgeten. Denna omröstning ska äga rum den 12 december. Om nu Alliansen verkligen vill göra ett försök till, borde det inte vara omöjligt att då få till en ”Lucia-regering”.
Det finns låsningar och det finns lösningar. Men varken Lööf, Björklund, Kristersson eller Busch-Thor ska behöva bråka om vem som ska vara stjärngosse, lucia , tärna eller tomte. Det finns roller för alla. Allianspartierna har så lång erfarenhet av varandra att de vet att de kan kompromissa om sakfrågorna.
Den avgörande frågan handlar om de oönskade pepparkaksgubbarna i Sverigedemokraterna som ingen vill ha med i tåget. Hur ska de hanteras?
Moderaterna har hela tiden sagt att en Alliansregering eller en M+KD-regering ska bygga på Alliansens politik. Centerpartiet och Liberalerna menar att båda alternativen blir för beroende av SD:s gillande. Som läget är efter valet i september kommer alla parter i ett eller flera sammanhang att tvingas backa. Alla löften till väljarna kommer inte att kunna respekteras. Men om Alliansen i detalj vinnlägger sig om att låta det huvudalternativ till övergångsregeringens budget som M och KD avser att gå fram med också bli ett entydigt manifest av de gemensamma ambitionerna, då torde den i allt väsentligt också kunna utgöra ramen och innehållet för en regeringsförklaring.
”Alliansen definieras ju av den politik vi vill genomföras tillsammans och om vi faktiskt också försöker få till det”, sa Ebba Busch Thor (KD) under fredagen.
Alla vet – det är bara att läsa innantill i riksdagens protokoll – att såväl regering som opposition i olika lägen och olika sakfrågor under de två senaste mandatperioderna gärna har gjort sig beroende av SD:s röster. Ett sätt att undvika att hamna i beroendeställning utöver den nivå som rätteligen ska beskrivas som ett ”normalläge”, är att utnyttja hela det svängrum som budgeten ger.
Det är en kompromiss och den förutsätter att SD inte gör gemensam sak med tillräckligt många ur de övriga partierna och röstar ner en sådan budget. Men det är samtidigt en kompromiss som ger Sverige en regering och bevarar Alliansen.
En Lucia-regering skulle sprida ljus som lyser upp långt mer än i decembermörkret.
