Johanna Grönbäck: S och SD liknar varandra
När regeringen Reinfeldt tillträdde 2006 var ett av deras första beslut att öka öppenheten vid tillsättning av högre tjänster. För detta gamla rike var det en ny ordning. Den borgerliga regeringen valde rentav att lägga ut delar av arbetet. En byrå upphandlades för att bistå i rekrytering av myndighetschefer. Det kom att ställas krav på annonsering och kravprofil.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
I Det gamla rikets ordning hade Det Statsbärande Partiet gärna använt utnämningsmakten partipolitiskt. Göran Persson skriver det i sina memoarer, ESO-rapporten ”Förtjänst och skicklighet – om utnämningar och ansvarsutkrävande av generaldirektörer”: Politisk tillhörighet spelade in. Uppdrag som generaldirektör var ofta en reträttpost för socialdemokrater.
När Reinfeldts två mandatperioder var förbi och Det Statsbärande Partiet återigen tog vid, fick den upphandlade byrån allt färre uppdrag. Fler av de myndighetschefer som nu kom att tillsättas hade varit politiker, merparten S-märkta.
Det behöver inte betyda att tillsatta chefer var icke-lämpade, däremot att urvalet var för snävt, och att man åter riskerade att politisera en förvaltning och profession som jobbar för folket, inte för makten.
Och i dag är det inte bara Socialdemokraterna som värnar Det gamla rikets ordning, de har fått sällskap av Sverigedemokraterna.
När Mikael Ribbenviks förordnande som generaldirektör för Migrationsverket nu inte förnyas, behöver inte det vara kontroversiellt. Att tidsbestämda uppdrag inte nödvändigtvis förlängs är en del av dess syfte och av regeringens beslut och ansvar. Kontroversiellt är däremot hur regeringens stödparti jublar över beslutet, kallar Ribbenvik för aktivist, och med det politiserar beslutet.
”Uppdrag som generaldirektör var ofta en reträttpost för socialdemokrater.”Johanna Grönbäck
För Ribbenvik är långt ifrån Det gamla rikets myndighetschef. Han är jurist som innan han tillträdde som gd jobbat som både operativ chef och rättschef på samma myndighet. Hans kompetens och ämbetsmannalojal är väl bevisade. Anledningen till att SD kallar honom aktivist är att han ifrågasatt lämpligheten i att återkalla permanenta uppehållstillstånd. Det är en ståndpunkt han delar med övriga juristkåren eftersom lagbokens anda är att man inte, utan mycket starka skäl, ändrar myndighetsbeslut som gynnar enskilda.
På tidningen Barometerns moderata ledarsida sammanfattar Martin Tunström det väl: ”Svensk förvaltning har återkommande politiserats genom tillsättningar av S-regeringar. Nu riskerar den att politiseras genom avsättningar via SD” och fångar hur SD önskat också andra myndighetsföreträdares avgångar.
Företeelsen är problematisk oavsett vilket parti som styr. Förvaltningen – oberoende av om området är migration, försäkring eller annat – ska hanteras som den yrkesprofession den är, här finns expertkompetens som politiska beslutsfattare saknar. Om den politiseras riskerar tilliten för den att minska. Och minskar förtroendet för myndigheterna, minskar dess förutsättningar att verka.
En borgerlig regering bör arbeta med att stärka förvaltningens profession, och avpolitisera det som politiserats. Det blir än viktigare när också stödpartiet värnar Det gamla rikets gamla sätt.
