Anela Murguz: Rimliga förändringar av a-kassan
Den största a-kassereformen på 40 år – så presenterade regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna sitt förslag på ändringar av arbetslöshetsförsäkringen på onsdagen. Syftet är att göra det lönsamt att arbeta och att a-kassan blir mer modern och mindre krånglig.
Men a-kassan är också en känslig fråga för Tidöpartierna. Före valet 2022 gick SD-ledaren Jimmie Åkesson ut med att partiet skulle rösta ned Ulf Kristersson (M) som statsminister om M, L och KD gick fram med förslaget om sänkt a-kassa. Att de fyra partierna till slut kunde presentera ett gemensamt förslag får därför ses som ett tecken på att regeringen och SD kan samarbeta även i frågor där man står långt ifrån varandra ideologiskt.
Slutprodukten av det förslag som presenterades på onsdagsmorgonen innehåller av detta skäl tydliga kompromisser. Taket för a-kassan höjs, från dagens maxnivå på 26 400 kronor till 27 000 kronor, det vill säga 80 procent av det nya taket på 34 000 kronor. En eftergift som de borgerliga partierna har behövt göra för SD.
”Det hade förstås varit bättre om inte de borgerliga partierna hade behövt gå med på SD-kravet om ett höjt tak. Men givet omständigheterna är det trots det en reform som gynnar arbete.”
Däremot förutsätter maxbeloppet ett antal villkor samtidigt som förslaget i sin helhet innehåller en en snabbare nedtrappning av ersättningen. Efter 101 dagar trappas nivåerna ned med 10 procentenheter och ytterligare 5 procentenheter efter dag 201. Detta för att öka incitamenten att återgå till arbete och att a-kassan ska fungera som det omställningsstöd det är tänkt att vara. Efter 300 dagar hänvisas man till aktivitetsstöd, som till skillnad från i dag också trappas ned med fem procentenheter var hundrade dag, till ett golv på 365 kronor per dag.
Att Tidöpartierna till slut lyckades komma överens i frågan stressar uppenbarligen Socialdemokraterna. Kort efter att reformen presenterades lade flera tunga partiföreträdare stor möda på att trycka till SD med anklagelser om att ha svikit sina vallöften för att man – som socialdemokrater uttrycker det – ”sänker” a-kassan efter 100 dagar.
Hur Sverigedemokraternas väljare ser på saken är något som partiet får stå för. Men i sak är a-kassereformen rimlig. Utgångspunkten måste vara att få fler arbetssökande i arbete i snabbare takt. Förutom de ändringar som redan nämnts kommer ersättningen att enligt förslaget, som är tänkt att träda i kraft nästa höst, baseras på inkomst – inte arbetad tid. Det är något som statliga utredningar såväl som ett antal fackförbund har ställt sig positiva till.
Fördelarna med det är flera: Arbetsmarknaden har förändrats de senaste decennierna, då är det rimligt att skyddsnäten i välfärden hänger med i utvecklingen. Därtill underlättar det handläggningen och gör det helt enkelt lättare för både arbetsgivare och arbetstagare. Men framför allt kommer fler personer att omfattas av a-kassan när incitamenten för att vara med ökar även för de med tillfälliga och osäkra anställningar.
Det hade förstås varit bättre om inte de borgerliga partierna hade behövt gå med på SD-kravet om ett höjt tak. Men givet omständigheterna är det trots det en reform som gynnar arbete, och som ser till att a-kassan förblir en temporär livboj för den som plötsligt blir utan jobb – inte en permanent lösning.
