Kajsa Kettil: Regeringen måste höja ukrainarnas ersättning
71 kronor. Det var väl vad en utelunch kostade för några år sedan. Nu är prislappen ofta den dubbla. 71 kronor är också den summa som en vuxen ukrainsk flykting förväntas klara sig på per dag, samma belopp som har gällt i 30 år trots att inflationen har gjort det omöjligt att leva på. Om personen delar hushåll med en annan vuxen sjunker ersättningen dessutom till 61 kronor. Barn får mellan 31 och 57 kronor per dag, som om en minderårig vore billigare i drift när det gäller mat, kläder och andra personliga utgifter än sina föräldrar.
När Ryssland för snart två år sedan genomförde sin fullskaliga invasion av Ukraina reagerade EU snabbt och resolut. Det massflyktsdirektiv som legat förberett i omkring två decennier aktiverades, vilket gav människor från Ukraina en fristad i valfritt EU-land. Vid sidan av sanktioner samt militärt och humanitärt stöd på plats i Ukraina var det rätt agerat av en union som visade sig kunna enas när det gällde.
Svenskarna välkomnade de flyende ukrainarna med husrum och hopsamlade kläder och andra förnödenheter. Solidariteten var orubblig.
Och sedan då? Över hälften av de vuxna ukrainarna i Sverige jobbar och försörjer sig själva, enligt en enkätundersökning som genomfördes i somras på uppdrag av Regeringskansliet. Andra har börjat lära sig svenska, även om möjligheterna till SFI-liknande undervisning har sett olika ut i landets kommuner. Ledarsidan har tidigare uppmärksammat Borås som ett föredöme i och med att kommunen har låtit denna grupp flyktingar läsa motsvarande SFI trots att det är mer generöst än lagen kräver.
Att nya invånare lär sig språket måste vara det i särklass mest kostnadseffektiva sättet att underlätta integration och snabba på vägen från vilsen, bidragsberoende flykting till hemmastadd, skattebetalande boråsare.
Integrationsminister Johan Pehrson (L) har betonat språkets betydelse samtidigt som han inledningsvis ansåg att det räckte med den mindre avancerade undervisningsformen Svenska från dag ett. Så småningom fick kommunerna möjlighet till ersättning om de erbjöd denna grupp mer ambitiös utbildning som SFI.
Det var ett steg i rätt riktning. Samtidigt garanterar det inte alla ukrainare samma chans till språkinlärning, vilket är både orättvist för de berörda och ineffektivt för statskassan. För utan kunskaper i svenska tar det längre tid innan de kommer ut på arbetsmarknaden. Och med tanke på att något slut på kriget i Ukraina inte är troligt inom överskådlig tid är det enda vettiga att ge ukrainare i Sverige rätt förutsättningar att bli självständiga och skapa ett liv här.
Andra länder har insett det. Redan några månader efter att massflyktsdirektivet började gälla uppmärksammades det att Sverige gav en betydligt lägre ersättning till ukrainska flyktingar än exempelvis Tyskland och de övriga nordiska länderna.
”Med tanke på att något slut på kriget i Ukraina inte är troligt inom överskådlig tid är det enda vettiga att ge ukrainare i Sverige rätt förutsättningar att bli självständiga och skapa ett liv här.”
Omkring 60 000 ukrainska flyktingar har sökt sig till Sverige. Av dessa är bara 40 000 kvar, och det rapporteras om att många lämnar Sverige och söker sig länder med drägligare villkor.
Det råder en blocköverskridande konsensus om en stram migrationspolitik; Socialdemokraterna och Moderaterna tävlade så sent som vid förra veckans partiledardebatt i riksdagen om att axla rollen som det mest invandringsrestriktiva partiet. Under helgen några dagar senare kom beskedet från regeringen att det inte blir någon höjd ersättning till ukrainarna.
Även om asylinvandringen inte kan fortsätta med samma antal som runt 2015 väcker beskedet vissa frågor. För det första är både S och M övertygade om att Ukraina förtjänar och ska få det stöd landet behöver. Att ge vettig ersättning den första tiden i Sverige bör därför inget statsbärande parti vara emot.
För det andra är det rent ekonomiskt ett slöseri att inte ta vara på den kompetens de nyanlända ukrainarna kan bidra med. Närmare två av tre i denna grupp är högskoleutbildade och skulle med rätt start kunna fylla luckor inom arbetsmarknadens bristyrken.
Men nu är det ju så att regeringens migrationspolitik i alltför hög grad styrs av Sverigedemokraterna. Om den snåla, svenska ersättningsnivån till ukrainare beror på SD:s motvilja mot invandrare i allmänhet motsäger partiet sig självt, detta eftersom det brukar argumentera för att vi bara ska ta emot krigsutsatta från ”vårt närområde”.
Ukraina är vårt närområde. Det finns inga vettiga argument för att låta dessa människor – flertalet kvinnor och barn – vara beroende av soppkök och klädinsamlingar från frivilliga.
Det Ukraina är i akut behov av är ammunition och annat militärt materiel. Här behöver Sverige inte skämmas; det militära stödet uppgår hittills till över 22 miljarder kronor. Här finns det dock anledning att hålla två tankar i huvudet samtidigt och inte glömma bort dem som har tvingats lämna kriget: Att ge ukrainare på flykt drägliga levnadsvillkor är inte bara det moraliskt riktiga, det skulle även göra stor nytta till låg kostnad.