Positivt klimat på G8-möte
Visst nåddes en historisk uppgörelse då 17 av världens största ekonomier, inklusive G8, enades om att jordens medeltemperatur inte ska tillåtas överskrida nivåerna från förindustriell tid med mer än två grader. De globala utsläppen ska vidare minska väsentligt fram till år 2050.
Det var första gången som USA samt Indien och Kina skrev under någon sorts begränsningsmål för koldioxidutsläpp.
Samtidigt är det inte svårt att peka på de enorma luckorna i överenskommelsen. Endast EU har ännu så länge satt upp konkreta mål, 20 procents minskning jämfört med 1990 års nivå fram till 2020.
G8-länderna kan inte ens enas om vilket år minskningen ska jämföras med, ska det vara år 1990 eller senare? Med tanke på att utsläppen fortsatte att öka efter 1990 är detta verkligen ingen irrelevant årtalsexercis.
Det faller givetvis inte heller på Barack Obama, Kinas president Hu Jintao eller Indiens premiärminister Manmohan Singh att omsätta målen i praktik. Slutdatum är ju satt i en ganska så avlägsen framtid. Vidare vill utvecklingsländerna att den rika världen först ska konkretisera sina mål för 2020, innan de vidtar åtgärder.
Det positiva är att länder som står bakom 80 procent av världens utsläpp av växthusgaser blivit ense om att det finns ett problem och att det krävs samarbete för att lösa det. Trots leende gruppbilder kan man dock slå fast att de stora utsläppsnationerna saknar färdplan och konkreta mål. Därför går det heller inte att säga att samtalen i L'Aquila ledde närmare en lyckad uppgörelse i Köpenhamn i december.
Mer konkret var utfallet av diskussionerna om hur hungern ska bekämpas och hur man ska få fart på matproduktionen. 160 miljarder kronor ska gå till jordbruksstöd och matproduktion. Inriktningen på detta bistånd stavas hjälp till självhjälp, vilket är positivt.
Det viktigaste hjälpmedlet för jordbrukssektorn i utvecklingsländerna är att de rika länderna slutar dumpa sina produkter på deras marknader. Möjligheten att äga sin egen bit mark och kunna leva på utkomsten därifrån är också viktig för att lyfta människor ur fattigdom.
Det är bara att hoppas att de rika länderna lever upp till sina åtaganden på jordbruksområdet även om erfarenheten säger något annat. Trots allt så innebar toppmötet i Italien dock ett litet steg åt rätt håll för jordens utveckling.
Ledarredaktionen
