Annons

PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: Skolan hemsöks av IT-charlataner

Före valet ansåg S-MP-regeringens företrädare att välfärd i bolagsform var det hemskaste som fanns näst sänkta skatter. Efter val och Januariöverenskommelse (Jök) ska värnskatten tas bort och enskilda människors valfrihet har adlats till en ”central del” av den svenska välfärdsmodellen. Kraven på socialisering av företagsdrivna friskolor har lämnats in på långtidsförvaring.
PJ Anders Linder
Ledarkrönika • Publicerad 10 mars 2019
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Elever jobbar med datorer i klassrummet.
Elever jobbar med datorer i klassrummet.Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Det kräver viss ansträngning för att man inte ska raljera mer över lappkast och ideologisk akrobatik hos våra styrande kamrater, men jag ska försöka behärska mig. I sak har jag inget att invända. Svenska marginalskatter är alldeles för höga. Förbud mot skolor i bolagsform skulle vara att underkänna aktiva val som har gjorts av elever och föräldrar.

Under en period fick dessa friskolor skulden för allt som är fel med skolan i Sverige. Det var uppenbart orimligt. Samtidigt får man erkänna att friskolesystemet borde ha sjösatts på ett annorlunda sätt och följts upp med större noggrannhet. Kommunerna må stå för den överväldigande delen av dåliga skolor i Sverige, men det har också startats och drivits friskolor på svajig grund. Dessa har skadat förtroendet för hela friskolesektorn och borde aldrig ha fått dra i gång.

Annons

I dag är medvetenheten större och hindren för klåpare högre, även om man får inse att inga regelverk ger fullständig säkerhet, och när det gäller charlataner inom skolsektorn har det blivit alltmer angeläget att rikta strålkastarljuset åt annat håll. Till att börja med mot alla konsulter som reser runt och tjänar bra med pengar på att sälja metoder och tekniker som i bästa fall saknar effekt och i värsta fall tömmer undervisningen på innehåll och lämnar eleverna i sticket.

Vem gör en systematisk granskning av evangelisterna som förtalar traditionell undervisning och hemsöker fortbildningstillfällen med frälsningsbudskap om entreprenöriellt och problembaserat lärande och käcka budskap om att skolan bör ses som en plats där elever och lärare får tillfälle att lära av varandra? Hur många lärartimmar och hur många kronor har slösats bort på den sortens seanser under de senaste årtiondena? Jag vågar knappt gissa.

Och då fruktar jag ändå att talen bleknar i jämförelse med vad den pågående digitaliseringshysterin kommer att kosta och förorsaka.

Inför skolstarten i höstas skrev Jan Björklund ett uppmärksammat inlägg på nätet där han uppmanade lärare som tvingades åhöra inspirationföreläsningar att anmäla dem till Skolinspektionen för granskning av om de stämde med skollagens krav på grund i forskning och beprövad erfarenhet. Gott så. Fast samtidigt har regeringen antagit en hel digitaliseringsstrategi för skolan som mig veterligen helt saknar rimlig kunskapsmässig grund. Det ska digitaliseras för att det ligger i tiden och, ja, för att det är viktigt med digitalisering.

Böcker och lärarlöner får stå tillbaka när det ska köpas utrustning och eleverna få chans att bemästra den nya tekniken. För hålla på med mobiler och datorer är ju inget de ägnar sig åt på fritiden.

Kognitionsforskare som Torkel Klingberg vid KI varnar för konsekvenserna – datorer, paddor och mobiler i klassrummen gör eleverna ofokuserade och distraherade. Läraren och skribenten Isak Skogstad gör en hjälteinsats i debatten: följ honom på nätet! Men mot deras röster står en armé av konsulter och IT-bolag som tar in miljarder på försäljning, support och ”inspiration”?

Annons
Annons
Annons
Annons