Anela Murguz: Palmeåklagaren verkar förvänta sig att andra ska göra jobbet

”Vi kommer inte runt en person som gärningsman.” Det meddelade åklagare Krister Petersson den 10 juni förra året när förundersökningen kring mordet på Olof Palme lades ner då den så kallade Skandiamannen, Stig Engström som är avliden sedan flera år tillbaka, pekades ut som huvudmisstänkt.

Men som den tidigare politiska redaktören här på ledarsidan, Mikael Hermansson, skrev när det begav sig skapade beslutet i själva verket fler frågor än svar. Och ett avslut på det nationella trauma som statsministermordet var blev det knappast: ”Svarslösheten gör att tvivlen hänger sig kvar, den skaver och den river tag i trovärdigheten och tilliten på ett sätt som inte gör det lätt att utan vidare släppa taget och gå vidare. Vilket vi måste”, skrev Hermansson då.

I veckan framkom uppgifter som gör det än svårare att släppa Palmemordet. SvD (16/12) avslöjade ett nytt spår. 1986, en vecka efter mordet, fick polisen ett anonymt brev av en man som tog på sig mordet. Något som visserligen många personer har gjort genom åren. Det anmärkningsvärda i det här fallet är att det fanns två tomhylsor i brevet av likadan ammunition som hade använts vid mordet.

När SvD tittar närmare på i vilken omfattning mannen förekommit i utredningen framgår det att det aldrig har hållits några polisförhör med honom. Polisen lyckades inte identifiera avsändaren. Det blev först möjligt när utredningen lades ner ifjol eftersom privatspanare och andra intresserade då kunde begära ut handlingar. Det var också via en privatspanare som SvD kunde komma i kontakt med mannen.

Idag tar mannen, som i SvD:s avslöjande kallas för Ingenjören, tillbaka sitt erkännande. Och för tydlighetens skull innebär inte dessa avslöjanden att han är skyldig till mordet. Men det finns omständigheter kring spåret som är värda att undersöka vidare. Till exempel uppvisar mannen ett starkt politiker- och myndighetsförakt, har tidigare hotat ledande socialdemokrater till livet och är sedan tidigare dömd för vapenbrott och hot mot tjänsteman.

Sedan dess har det kommit en önskan om att förundersökningen öppnas igen av flera insatta personer, däribland ett flertal tidigare Palmeutredare, den tidigare riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius och författaren och journalisten Gunnar Wall som skrivit flera böcker om mordet. Men chefsåklagaren Krister Petersson meddelade så sent som i torsdags att det inte är aktuellt. Det måste till ”ganska avgörande bevisning” för att det ska bli så, lät han meddela.

Det leder oss in på en punkt kring utredningen som är svår att ”komma runt”, för att låna chefsåklagarens ord. Att polisen pekar ut en enskild privatperson som gärningsman för ett statsministermord utan någon teknisk bevisning är rätt anmärkningsvärt. Särskilt med tanke på att personen är avliden och därmed inte kan försvara sig.

Att det spelar roll för hur Skandiamannen uppfattas av allmänheten är också tydligt med tanke på den omtalade Netflixserien Den osannolike mördaren som hade premiär nyligen. Där porträtteras Stig Engström redan från inledningsskedet som skyldig trots att detta inte kan anses vara helt klarlagt, och som nu alltså även kan ses i ett annat ljus.

Men det kanske mest anmärkningsvärda är att Petersson verkar förvänta sig att allmänheten ska göra jobbet åt honom.