Anela Murguz: Övermedicinera inte ADHD
Det har skett en explosion av ADHD-diagnoser. Det sade socialminister Jakob Forssmed (KD) under en pressträff i förra veckan. Bakgrunden är de prognoser som Socialstyrelsen gjort, där antalet ADHD-diagnoser väntas öka med 15 procent bland pojkar och 11 procent bland flickor.
Men ökningen sker inte bara bland barn och unga, utan även bland vuxna. Förutom att utreda närmare vad det beror på vill regeringen även se om fler läkare kan skriva ut läkemedel. Något som Läkemedelsverket nu har fått i uppdrag att undersöka.
Därmed riskerar regeringen att göra om ett misstag från ett annat område: depressionerna.
När det gäller depressioner har förskrivningarna av antidepressiva läkemedel ökat stadigt de senaste åren. I fjol fick 1,2 miljoner svenskar det utskrivet och ökningen gäller även barn och unga.
Såväl psykisk ohälsa som neuropsykiatriska diagnoser som bland annat ADHD är områden som tidigare, och i viss mån fortfarande är, tabubelagda. Det är därför möjligt att anta att ökningen av både psykisk ohälsa och NPF-diagnoser åtminstone delvis kan förklaras med att ett minskat stigma har resulterat i att allt fler vågar uppsöka vård samt att sjukvården har blivit bättre på att upptäcka och behandla personer med dessa tillstånd.
”Även om depressioner och ADHD-diagnoser är skilda områden finns det skäl att dra lärdom av hur depressioner har hanterats hittills.”
Men när det gäller antidepressiva läkemedel finns det mycket som tyder på att det sker en övermedicinering. Receptutskrivning är billigare och mindre resurskrävande än andra behandlingsmetoder, såsom samtalsterapi exempelvis, vilket kan leda till att terapi trängs undan.
Även om depressioner och ADHD-diagnoser är skilda områden finns det skäl att dra lärdom av hur depressioner har hanterats hittills. Det har länge funnits en tendens i såväl sjukvården som i samhället att behandla symptomen snarare än att gå till botten med orsakerna bakom ökningarna. Ett skäl till att iaktta viss försiktighet är dessutom förekomsten av avdiagnostisering, det vill säga att personer vill bli av med sin NPF-diagnos. Det gäller framför allt gruppen som fått diagnosen som barn och som i vuxen ålder inte känner igen sig i den eller som upplever den som stigmatiserande.
Den som behöver medicin ska förstås inte vara utan den. Men lika viktigt som det är att lindra är det att veta vad den explosionsartade ökningen av ADHD beror på. Här sticker Sverige ut internationellt, vilket socialministern är medveten om. Ändå väljer han den enkla utvägen genom mer medicinering.
