Överge inte Tchad i förtid

Målet är att försvarsmakten skall ha 2.000 soldater som med kort varsel skall sättas in under EU-, Nato eller FN-flagg. Men senare års kraftiga bantning av försvarsbudgeten kombinerat med en snabb omställning av försvarets uppgifter har gjort att vi inte klarar utlandssatsningen.

Att vi dessutom försöker ta på oss en större internationell kostym än vi kan bära märks av missionen i Tchad. Det är lovvärt att Sverige ställer upp på det mycket logistiskt komplicerade uppdraget. Man räknar med att ungefär en halv miljon människor befinner sig i flyktinglägren och de behöver skydd. Trots upprepade påtryckningar på EU:s huvudstäder deltar dock bara 14 av 27 länder i styrkan EUFOR. Insatsen har dessutom fördröjts med ett par månader.

Felet är att den svenska insatsen är för kortvarig. Den svenska huvudstyrkan skall vara operativ i N?Djamena från början av mars där de stannar i elva veckor. Sedan förflyttas amfibieförbandet österut till Abeche där de kommer att ha full slagstyrka i fyra till sex veckor.

Det handlar alltså totalt om en insats på fyra månader. Detta till ett pris av 380 miljoner kronor. Försvarsminister Sten Tolgfors skyller den korta insatsen på regnperioden och att det saknas pengar för att förlänga insatsen.

Återigen blir det alltså tydligt hur försvarsministern sitter i knät på finansministern. Skall det vara så omöjligt att skaka fram ytterligare pengar under ett år när de svenska finanserna gör rekordöverskott? Är det inte värt några futtiga extra hundra miljoner till försvarsmakten för att lindra mänskligt lidande? Det är ju den här sortens uppgifter som det nya försvaret skall lösa.

Den säkerhetspolitiska kommentatorn Bo Pellnäs menar – något överdrivet – att Sverige skämmer ut sig genom sin korta närvaro (SvD 19/2). Vi är ju trots allt bland de första länderna på plats. Dessutom har svenska soldater ett gott rykte efter insatser i Liberia, Kongo-Kinchasa och Afghanistan.

Men det verkar ändå som om vi tar oss vatten över huvudet i Tchad. Vi har helt enkelt för små muskler för att spela försvarspolitisk stormakt i EU-familjen. Det har exempelvis varit svårt att ordna fram helikoptrar och plan till sjukvårdstransport.

Nästa utlandsmission bör därför först förankras på finansdepartementet, så slipper vi svika flyktingarna efter bara några månader.

Ledarredaktionen