Kajsa Kettil: Osmart att sänka begåvningskraven
Förra veckan arrangerade Rasmus Paludan som bekant en av sina demonstrationer i Borås. Upplägget med honom i Stadsparken och motdemonstranterna på andra sidan Viskan på Sandwalls plats (med undantag för ett fåtal som simmade över ån) var klockrent; aktörerna kunde utnyttja sin yttrandefrihet samtidigt som ett visst fysiskt avstånd försvårade våldsamma konfrontationer.
Demonstrationen ledde till upprörda känslor, men inga kravaller. Bara en person greps, och ett tiotal omhändertogs av polis.
Det berodde nog delvis på att allmänhetens intresse för den danska hatpredikanten har avtagit. Men till stor del har vi polisen att tacka för de uteblivna upploppen. För besökarna var det uppenbart att det stora antalet poliser inte stod med armarna i kors i väntan på att gripa potentiella bråkstakar. I stället minglade flera av dem runt i folkmassan. De lyssnade, pratade och lyckades dämpa utåtagerande beteende innan det spred sig och eskalerade till våld.
”Vissa yrken är så viktiga för medborgarnas hälsa och säkerhet att bara de bäst lämpade duger.”
Detta arbete kräver utbildning och erfarenhet, men också skarpa hjärnor. Men tyvärr är det – åtminstone i Sverige – närmast tabu att påpeka att människor har olika begåvning. Synsättet att alla ska med riskerar att förväxlas med att alla har rätt att arbeta med vad de vill. Så är det inte. Vissa yrken är så viktiga för medborgarnas hälsa och säkerhet att bara de bäst lämpade duger. Hit hör exempelvis sjukvårdspersonal, men även det som hör till statens kärnverksamhet såsom försvarsmakten och polisen.
Därför är det mycket illa att begåvningskraven för att komma in på polisutbildningen nu sänks, vilket Ekot rapporterade på fredagen. Och det är inte första gången det sker. För sex år sedan ändrades antagningskraven så att det räckte att få en trea i stället för en fyra på en niogradig skala på den del av testerna som rör begåvning. Nu är betyget tre kvar, men med skillnaden att det blir lättare att uppnå.
Det är angeläget att fylla på poliskåren. Platser gapar tomma på flera av landets lärosäten (men glädjande nog inte i Borås, vars relativt nya polisutbildning lockar många sökande), vilket innebär att färre poliser kommer ut i arbete.
Om syftet med de lägre antagningskraven är att fylla utbildningsplatserna för att snabbare komma upp i målet på 10 000 fler polisanställda i slutet av 2024, då går det bara att konstatera att det är helt fel metod. Tvärtom måste förutsättningen att antas till polisutbildningen vara att de sökande presterar väl på såväl fysiska som personlighetsmässiga och kognitiva test.
Det kräver dock att villkoren för anställda poliser ändras så att yrket lockar fler. Ett sätt att öka statusen är att höja lönerna. Det kostar en slant, ja, men även den tänkta antagningsförändringen kan ge negativa, ekonomiska effekter. Med de nya antagningskriterierna kommer sannolikt färre att klara utbildningen, vilket vore ett slöseri med resurser. Dessutom är det som Johan Siverland, polisinspektör och lärare på polisutbildningen vid Södertörns högskola, beskriver det i en debattartikel (Polistidningen 16/5):
”Vi kommer med nuvarande antagningskrav och rutiner att få poliser som saknar tillräckliga kunskaper för att ingripa korrekt. Vi kommer att få poliser som jobbar under straffansvar med så låg begåvningsnivå att de inte skulle få göra värnplikten.”
Det är inte svårt att föreställa sig hur en framtida hatdemonstration skulle kunna hanteras av en poliskår med sådana anställda.
