Kajsa Kettil: Orimligt att gravida förväntar sig mysiga förlossningar

Naturligtvis hör förväntan till tiden innan ett barn kommer till världen. Framför allt är de blivande föräldrarna nyfikna på personen där inne i magen; är det en pojke eller flicka, en aktiv eller lugn person, blond eller mörkhårig? För kvinnan innebär tillståndet även många tankar på förlossningen. När och hur kommer den att starta? Hur fruktansvärt ont gör det? Kommer allt gå som det ska?

Tyvärr verkar det som att många unga kvinnor i dag inte vågar lita på förlossningsvården. Eller så har de helt förlorat insikten att en förlossning inte bara handlar om dem som födande, utan om det lilla barn som de som föräldrar har ett ansvar för. Ansvaret gäller från ögonblicket då plusset framträder på stickan och alltså även under förlossningen. Fler borde därför ställa sig frågan: ”Hur föds mitt barn på säkrast möjliga sätt?” i stället för ”Hur får jag min drömförlossning?”

Dessvärre tycks de senaste årens trend att undvika sjukhus och förlossningsvård hålla i sig. I andra länder, särskilt USA, har begreppet ”freebirthing” eller vild graviditet varit poppis ett bra tag. Den tidigare Arubabaserade influencern Yoga girl tog fenomenet till Sverige. Under förra året bjöd svenska Rachel Bråthén, som Yoga girl heter, sina 1,9 miljoner Instagramföljare på regelbundna inblickar i hur hennes andra graviditet fortskred.

Bråthéns erfarenhet av sin första förlossning var traumatisk, och nu ville hon ta kontrollen över både graviditet och förlossning i stället för att bli en passiv vårdpatient. Därför bestämde hon sig för att skippa mödravårdens kontroller och föda sitt barn hemma, helt utan vårdpersonal. I SvD-podden Blenda, som följde henne under tiden före och efter förlossningen, ger hon ett tryggt och påläst intryck. Hon har tagit reda på så mycket fakta hon kan, och hon är samtidigt införstådd med att ansvaret ligger hos henne om något skulle gå snett.

Hon tycks dock inte bekymras över sin roll som förebild – med närmare två miljoner följare kommer också ett ansvar – och att unga kvinnor som ser upp till henne hakar på trenden och därmed utsätter sig och sitt ofödda barn för risker helt i onödan.

För Yoga girl gick det bra. I somras föddes hennes son hemma på landet, omgiven av den närmsta familjen.

Men det är inte säkert att de som inspireras av henne har samma tur. Andelen hemförlossningar, där barnmorskor kan närvara, i Sverige står bara för mellan en och två promille av det totala antalet förlossningar (TT 8/12-23). Antalet barn som föds hemma är visserligen fortfarande lågt, men om kvinnors skepsis mot traditionell förlossningsvård ökar lär de bli fler, både när det gäller planerade hemförlossningar med och utan närvarande barnmorskor.

Uppenbarligen finns det en efterfrågan på alternativ. Som BT berättade på nyhetsplats (20/1) ska den nystartade förlossningskliniken BB Gårda i Göteborg erbjuda kvinnor möjligheten att föda i en hemlik miljö. På kliniken finns barnmorskor men inga läkare. Om behov av läkare uppstår ligger Östra sjukhuset några minuters bilresa därifrån.

Personalstyrkan på kliniken består av allt att döma av kompetenta, erfarna barnmorskor som verkar brinna för kvinnors hälsa snarare än att tjäna pengar. Syftet med denna text är därför inte att kritisera just BB Gårda. Inte heller att vården sker i privat regi där patienterna får betala tiotusentals kronor. Fenomenet alternativa förlossningskliniker säger däremot något om vår samtid och individens syn på sin rätt att skräddarsy sin egen vårdupplevelse – och det är tyvärr ingen vacker syn. Åtminstone inte när man tänker på vilka konsekvenser individens val kan få.

Förutom de risker som ett trots allt ganska litet antal kvinnor väljer att utsätta sig för, kan en ökande trend med vilda graviditeter och oassisterade hemförlossningar minska förtroendet för den offentligt finansierade förlossningsvården.

Vid ett tillfälle under en av mina tre förlossningar på Södra Älvsborgs sjukhus försökte barnmorskan kalla en läkare till rummet. Det dröjde. Varken läkaren eller bebisen kom. Jag minns – det måste ha varit mellan lustgasdimmorna – hur barnmorskan med förtroendeingivande men ändå något tillkämpad, käck ton sade ”Äh, vi lurar läkaren på den där sugklockan”. Det var uppenbarligen inte mer akut än att hon kunde aktivera en plan b, lösa problemet och en kort stund senare lämna över ett friskt barn till två lyckliga föräldrar.

Där och då hade jag annat att tänka på, men det var liksom självklart att läkaren var någonstans där hon eller han behövdes bättre. Precis som det ska vara.

Men hur hade min tillit till vården påverkats om jag tänkt tanken att läkaren kanske, eventuellt hade behövt ta hand om ett akutfall som orsakats av att en kvinna börjat föda sitt barn någon annanstans och krävt omedelbar hjälp när komplikationer uppstått och hon tvingats forslas i ilfart till sjukhuset?

De tankarna kommer jag inte att behöva uppleva i skarpt läge. Jag hoppas att även mina yngre medsystrar slipper det.