Jesper Strömbäck: Okunskap och desinformation utmanar nyhetsmediers roll
Ur ett demokratiskt perspektiv anses nyhetsmediernas viktigaste uppgift allmänt vara att ”tillhandahålla sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i olika samhällsfrågor”. Den bakomliggande tanken är att nyhetsmedierna, genom att göra detta, stärker demokratin genom att bidra till att människor blir bättre informerade och därmed bättre rustade att delta i politiken och debatten.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Vad som allt för sällan diskuteras är dock vad som utmärker ”sådan information” som människor behöver för att ”fritt och självständigt kunna ta ställning i olika samhällsfrågor”. Det gäller särskilt bortom grundkravet att den information som nyhetsmedierna förmedlar ska vara verifierad, sann, relevant och opartisk.
Den dominerande tolkningen är dock att nyhetsmedierna bör fokusera på att rapportera om sådant som är nytt, det vill säga nya händelser, uttalanden och förslag. Närheten i tiden blir därmed ett avgörande kriterium för vad som bedöms vara ”sådan information” som människor behöver, i kombination med kriterier som samhällsrelevans och allmänintresse.
För att en sådan tolkning ska vara rimlig krävs det dock att två antaganden är uppfyllda. Det första att människor i allmänhet redan har goda kunskaper om hur samhället är uppbyggt, fungerar, och ser ut. Det andra är att den information som människor exponeras för via andra informationskällor är verifierad och sann.
Problemet är att inget av dessa antaganden är uppfyllda. Tvärtom visar forskning att människor ofta saknar kunskap eller – än värre – har felaktiga uppfattningar om hur samhället är uppbyggt, fungerar, och ser ut, och att de ofta exponeras för information som är missvisande och falsk. Mycket talar dessutom för att dessa problem är växande.
”I en sådan situation krävs att nyhetsmedierna i stället tänker om.”Jesper Strömbäck
I en sådan situation räcker det inte att nyhetsmedierna fokuserar på att rapportera om sådant som är nytt. Inte om ambitionen verkligen är att tillhandahålla sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor.
I en sådan situation krävs att nyhetsmedierna i stället tänker om och på allvar diskuterar frågor som: hur mycket vet människor i allmänhet om hur samhället är uppbyggt, fungerar, och ser ut? På vilka områden och om vad saknar stora delar av allmänheten kunskaper? Vad finns det för vitt spridda missuppfattningar eller felaktiga uppfattningar om hur samhället är uppbyggt, fungerar, och ser ut? Om vad sprids det falsk och missvisande information, och vad är innebörden av den falska och missvisande information som sprids?
Genom att diskutera den typen av frågor skulle nyhetsmedierna kunna identifiera områden och frågor där stora grupper av människor saknar kunskaper eller har felaktiga uppfattningar om verkligheten, och där de löper risk att exponeras för falsk och missvisande information. Därigenom skulle de skaffa sig redskap att inte bara rapportera om sådant som är nytt, utan också om sådant som människor behöver mer, och korrekt, information om.
Då skulle de, i betydligt högre grad än idag, ”tillhandahålla sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i olika samhällsfrågor”.
