Och vad gjorde du år 1989?

De båda citaten sammanfattar väl gårdagens förvånansvärt hätska utrikespolitiska debatt. Utrikesminister Carl Bildt och Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin stod i fokus.

Bildt ifrågasatte varför Socialistinternationalen dröjde ända till förra måndagen med att utesluta Mubaraks och Ben Alis maktpartier. Ahlin svarade med att anklaga Bildt för passivitet under revolten i Egypten. Bildt hade nöjt sig med att gå i USA:s och EU:s ledband istället för att höja Sveriges röst för ett fritt och demokratiskt Egypten. En relevant och rättvis kritik åt båda håll, så långt.

Men sedan fortsatte det med att Ahlin hytte med fingret och att Bildt från sin plats nedanför podiet försökte tysta Ahlin. Värdigt var det sannerligen inte.

Tjuvknepen kom alltså att bli det mest bestående intrycket av gårdagens drabbning. Men debatten visade också tydligt på det rödgröna samarbetets död. S, MP och V talade med var sin röst. Bildt var inte sen med att försöka slå in en kil mellan S och V. Utrikesministern konstaterade att han till 90 procent höll med Vänsterpartiets Hans Linde. Att han inte höll med Urban Ahlin var mer än tydligt.

Pajkastning är aldrig särskilt konstruktivt. Och varför i hela fridens namn anklaga Urban Ahlin för Socialdemokraternas roll i Socialistinternationalen och partiets förnekande av balternas rätt till frihet år 1989? S var visserligen helt fel ute under detta revolutionens år, men detta kan knappast Ahlin lastas för.

På liknande sätt är det fel att skylla Bildt för att den liberala partigruppen EPP i Europaparlamentet, där Moderaterna ingår, först förra året avbröt samarbetet med Tunisiens president Ben Ali. Det är helt enkelt ovidkommande och föga relevant för väljarna.

Bortanför ordväxlingarna kan man dock också konstatera en samsyn mellan S och M exempelvis när det gäller Ryssland och Kina. Det är viktigt. Vaksamheten på den auktoritära utvecklingen i vårt östra grannland och Kaukasusområdet har skärpts. Ahlin ville positivt nog villkora samarbetet med Ryssland, vilket Bildt inte ställde upp på. Den ryska viljan att lösa frusna konflikter i närområdet ska vara en riktlinje för samarbetet mellan Ryssland och EU, menade Ahlin.

Glädjande är dock att Sverige är en av huvudarkitekterna bakom det östliga partnerskapet som syftar till ökad handel och välfärd för Östeuropa.

Miljöpartiets Bodil Ceballos pekade slutligen på det självklara: ”EU:s utrikespolitik är Sveriges utrikespolitik”. Vi är fortfarande en betydande aktör inom bistånd, men Sverige kan inte längre hålla en linje som skiljer sig helt från unionens.

Ledarredaktionen