Kajsa Kettil: Nu bevisar M att partiet är grönt
Moderaterna skulle bli den nya, gröna högern – så löd löftet under partistämman i Helsingborg hösten 2021. Det var ett år före valet och partiet ansträngde sig för att få till den peppiga stämning som krävs för att fotfolket ska tagga till inför valrörelsen.
Sedan blev det tyst. Visst talades det om lag och ordning och andra typiska moderatämnen, men klimatet uppmärksammades inte särskilt mycket under året som följde, sannolikt för att väljarna tyckte att andra frågor var viktigare (Novus 8/9-22).
Att regeringsskiftet möjliggjordes på grund av Sverigedemokraterna underlättade knappast förutsättningarna för vettig politik på området. SD:s inställning är oftast att andra länder ska ta större ansvar och att svenskarna ska slippa påverkas.
Med tanke på samarbetspartiets motsträvighet är det ett styrkebesked att regeringen det senaste året har visat att den tar den gröna omställningen på stort allvar. Oppositionen tycks dock aldrig tröttna på att lyfta att miljödepartementet har lagts ner, när det i själva verket handlar om att klimat och näringsliv har slagits ihop eftersom områdena hänger så tätt samman.
Regeringen tycks dock ha insett att politiken inte är först på bollen här; näringslivet förstår att den gröna omställningen kan gynna både klimatet och tillväxten om företagen är proaktiva och tar initiativ i stället för att agera gnälliga bakåtsträvare.
Med undantag för den kraftiga sänkningen av reduktionsplikten och skattesänkningar på bensin och diesel – som är mer av en vinst för SD än för klimatet – har den M-ledda regeringen börjat ta steg i rätt riktning även om delar av oppositionen gör rätt i att påminna om att satsningarna i höstbudgeten inte räcker om Sverige ska uppfylla sina klimatmål. Men till stegen i rätt riktning hör insikten att det brådskar att få till mer fossilfri el. Det är rentav en förutsättning med tanke på att behovet av el väntas fördubblas under de kommande två decennierna. Därför är det välkommet att såväl M som KD har svängt i vindkraftsfrågan. Numera hörs inga nedlåtande KD-uttalanden om vindkraft som ”stålskogar”, och Moderaterna grundar en del av sin kommande klimatpolitik på faktumet att det måste bli lättare att bygga vindkraft.
Det står klart när partiets Christofer Fjellner berättar vad han har kommit fram till under de månader han har mejslat fram en rad gröna förslag som är tänkta att antas vid stämman i oktober. Tyngdpunkten i klimatpropositionen ligger på just fossilfri elproduktion med hjälp av förenklade tillståndsprocesser för kärnkraft och en nationell strategi för mer solenergi (SvD 17/9). Och så mer vindkraft, både till havs och på land. I våras godkände regeringen en vindkraftspark i havet utanför Falkenberg, och statsminister Ulf Kristersson (M) missade inte en chans att påminna väljarna om att hans regering hade fått till mer vindkraft under åtta månader än vad den förra regeringen lyckades med under åtta år.
Partiföreträdarna är dock inte odelat positiva. Fjellners förslag på att begränsa det kommunala vetot möts av motstånd från hans partikamrat Oliver Rosengren som i stället vill utöka vetot (SvD 19/9). Det är bäddat för livliga diskussioner på stämman om några veckor.
Men trots att partier till vänster och höger är hyfsat överens om att energislaget behövs, är det inte så enkelt med dagens regler att öka antalet vindkraftverk på land. Det beror till stor del på det nämnda kommunala vetot, alltså kommunernas rätt att säga nej till planerade vindkraftverk inom kommunens gränser. Det har fått konsekvensen att alltför många möjliga vindkraftsparker stoppas, ofta på grund av ett massivt motstånd från lokalbefolkningen som de lokala makthavarna inte orkar stå emot.
”Vi är förbi det läge då ett folkligt missnöje räckte som argument att säga nej till klimatsmarta energisatsningar.”
I Ulricehamns kommun finns ett av de senare exemplen på ett projekt som har stoppats i ett sent skede. Där har företaget Eolus vind i flera år försökt få tillstånd att bygga vindkraft i Böne norr om centralorten. Efter att först ha ställt sig bakom etableringen vände kommunen sent i processen och stoppade det med hänvisning till att lokaliseringen strider mot översiktsplanen. Detta trots att företaget låg så långt fram i sin planering att avslaget innebär stora förluster.
Det har varit många turer, men värt att notera är att Eolus vind erbjöd ekonomisk stöttning till det lokala föreningslivet som kompensation om kommunen skulle ändra sig och godkänna vindkraftsparken.
Erbjudandet fick nobben, men sammantaget påminner det aktuella ärendet om problemet att så många som fyra av fem vindkraftsplaner stoppas på grund av det kommunala vetot. Dessutom sätter det fingret på att det kan komma att behövas någon sorts incitament för kommuner att välkomna etableringarna. Det aspekten finns med i den moderata propositionen. Enligt Christofer Fjellner ska det kommunala vetot finnas kvar, men om närboende och kommuner kompenseras ekonomiskt är förhoppningen att fler vindkraftverk kan börja snurra i framtiden.
Det är en pragmatisk inställning som kan göra nytta. För vi är förbi det läge då ett folkligt missnöje räckte som argument att säga nej till klimatsmarta energisatsningar. När motstridiga intressen uppstår måste aspekter som samhällsnytta ställas mot enskildas motstånd.
Det kanske inte är roligt, men alternativet vore oansvarigt.
