Kajsa Kettil: Nu är det vår tur att bidra till fred och säkerhet
Samtidigt som gratulationer från många av världens ledare strömmade in bjöd en dämpad svensk statsminister in till presskonferens för att kommentera måndagens historiska händelse. När Ungerns parlament, efter mycket om och men, röstade ja till att släppa in Sverige i Nato var det sista hindret till slut undanröjt. Efter nästan två års ratificeringsprocess återstår i princip bara lite brevväxling mellan Stockholm och Washington innan Sverige är en fullvärdig medlem av försvarsalliansen och den svenska flaggan kan hissas vid Natos högkvarter i Bryssel.
Visst finns det anledning att känna glädje en dag som denna, konstaterade statsministern, men att det inte råder någon hejdundrande stämning beror på läget i vår omvärld just nu. Först när Ukraina har återvunnit sin frihet är det läge att fira på riktigt.
Genom sitt agerande påminde han om själva syftet med Nato: Att verka för fred.
När Sverige ansökte om medlemskap, hand i hand med Finland, i maj 2022 talades det om veckor innan länderna spåddes vara med. Natos öppen dörr-policy sågs som en försäkran att alla länder som knackade på och uppfyllde alliansens kriterier också skulle bjudas in.
Snart stod det klart att två länder valde att sätta sina egna nationella, egoistiska intressen framför den gemensamma säkerheten. Turerna med Turkiet var många, långa och framför allt oberäkneliga. Och när den turkiska presidenten Erdogan till slut gav grönt ljus började den ungerska premiärministern krångla.
Bara ministrar med is i magen och gott tålamod orkar stå ut med sådana fasoner.
Lyckligtvis har Sverige haft några sådana. Statsminister Ulf Kristersson (M), utrikesminister Tobias Billström (M) och försvarsminister Pål Jonson (M) har stått för stabilitet och visat en enad front där de har undvikit alltför stora eftergifter men försökt hålla så goda relationer som möjligt till de trilskande ländernas ledare.
”Medlemskapet är sannerligen värt att fira. Trots det är det klädsamt av Ulf Kristersson att tona ner feststämningen och påminna om varför vi står på Natos tröskel.”
Och även om det snarast var påtryckningar från Nato och USA som hade störst betydelse, har den M-ledda regeringens hantering gynnat Sverige. Nu blir det ett borgerligt styre som inser vikten av ett starkt försvar som leder landet in i alliansen.
Medlemskapet är sannerligen värt att fira. Trots det är det klädsamt av Ulf Kristersson att tona ner feststämningen och påminna om varför vi står på Natos tröskel.
Nu när Sverige slutligen är med i fredsklubben kan och förväntas vi bidra till säkerheten i den demokratiska västvärlden. Från och med nu är det vår tur att öppna om våra Natovänner knackar på; med Sverige i alliansen underlättas bland annat transporter, logistik och materielförsörjning om något händer i Östersjöregionen.
Nu är ju försvaret på väg att rustas upp rejält, och med Natos sätt att räkna lever Sverige upp till kravet på försvarssatsningar motsvarande två procent av bnp redan i år. Men bara genom att ligga där vi ligger är Sverige en tillgång. ”Norra Europas bästa genväg” kanske inte låter så flashigt, men säkerhet handlar inte om yta. Djupa relationer och lojalitet, däremot, vinner alltid i längden. Kanske kan det här bli Sveriges inofficiella slogan? ”Sverige – landet där vännerna alltid kan ta svängdörren”
