Kajsa Kettil: Naturligtvis blir det trångt i fängelset
Att vara inlåst på en anstalt kan inte liknas vid en hotellvistelse. Bara själva begränsningen att inte kunna komma och gå som man vill är en inskränkning av individens frihet.
Det är dock en nödvändig begränsning när det handlar om grovt kriminella, för en av rättsstatens grunder innebär att en brottsmisstänkt person som vid en rättvis rättegång anses vara skyldig också får avtjäna sitt straff.
Naturligtvis ska alla, även dömda, behandlas med värdighet. Men nog känns det som att pendeln har slagit över åt andra hållet när det uppfattas som kontroversiellt att en justitieminister påpekar att fler dömda kommer att behöva dela cell? I Ekots lördagsintervju (SR 3/6) konstaterade Gunnar Strömmer (M) att en fjärdedel av de intagna på landets fängelser i dag delar cell, och att den andelen sannolikt kommer att öka till hälften eller tre fjärdedelar.
De flesta föredrar nog ett eget krypin under de inlåsta timmarna i cellen. Och visst kan trångboddhet leda till slitningar och konflikter, rentav säkerhetsrisker för både personal och intagna. Säkerhetsfrågan måste lösas, för platsbrist får inte stå i vägen för möjligheten att ta emot fler dömda brottslingar.
För de kommer att bli fler.
Tidöavtalet innehåller en lång lista åtgärder för att minska kriminaliteten. Somligt brådskar och är viktiga åtgärder mot gängkriminalitet – som slopandet av straffrabatten för personer över 18 år. Annat är mer ideologiska presenter till de egna sympatisörerna, exempelvis SD:s krav på tiggeriförbud (frågan ska enligt Tidöavtalet utredas).
Klart är att kriminalpolitik väcker reaktioner. En av de senare kommer i form av en debattartikel författad av före detta rikspolischefen Sten Heckscher och kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki (DN 2/6). De kallar regeringens kriminalpolitik ”en oriktad hagelsvärm” som är ”naiv och ineffektiv” och att det dominerande budskapet är att vi ska få ”en våldsam, ofokuserad orgie i repression”.
Sågningen väcker en fråga: Hur skulle brottsligheten utvecklas utan regeringens omfattande åtgärder? Inte åt rätt håll, är denna ledarsidas uppfattning.
Det betyder inte att allt är perfekt, men signalen är att regeringen direkt när den tillträdde drog igång satsningar som gör det svårare att vara kriminell.
Det förutsätter att fler brottslingar åker fast och döms till hårda straff. Argumentet mot långa fängelsestraff brukar vara att de inte avskräcker tillräckligt många från att begå brott. Det faller dock ganska platt med tanke på att den som sitter inne inte kan begå nya brott.
”Signalen är att regeringen direkt när den tillträdde drog igång satsningar som gör det svårare att vara kriminell.”
Fokus måste därför fördelas på två områden; dels att gripa och lagföra brottslingar, dels att hindra unga killar från att lockas in i gängen. Det senare kräver en rad riktade satsningar, bland annat att ta bort sekretessen mellan myndigheter som kommer i kontakt med ett barn som riskerar att lockas av gängens livsstil.
Att låsa in vuxna gängkriminella kan också ha en preventiv funktion både för kriminaliteten här och nu och för nyrekryteringen, eftersom den som sitter i fängelse i princip inte kan begå nya brott och/eller värva blivande gängmedlemmar.
Konsekvensen blir ökad trängsel på fängelserna innan nya anstalter har byggts. Enligt Kriminalvården behövs 16 större anstalter. Men tills dess får den som skjuter någon räkna med att dela cell med andra intagna.
