När genus får sätta agendan

Kvinnornas situation i Irak är oerhört svår och i arbetet med att bygga upp landet igen kan organisationerna spela en stor roll, men då måste de också tas på allvar och få vara med.

Nu blev det istället ett seminarium på temat, som hölls dagen innan. Dessutom betonade Fredrik Reinfeldt kvinnors rättigheter vid den presskonferens som han hade med Condoleezza Rice i går.

FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000 om kvinnor, fred och säkerhet framhåller vikten av hur kvinnors deltagande är en förutsättning för en hållbar fred. Och man kan alltid diskutera om den svenska regeringen borde legat på ännu mer för att lyfta fram just denna fråga inför kongressen.

Men när Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till kvinna, och f.d. jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström nu under de senaste dagarna anklagat regeringen i allmänhet och utrikesministern i synnerhet för att negligera kvinnors situation, gör man tarvlig partipolitik av en fråga som förtjänar seriösare behandling än så.

Det började med socialdemokraten Ag som på Dagens Nyheters debattsida redovisade en undersökning enligt vilken Bildt sägs strunta i kvinnorna. De finns inte i hans tal, i hans pressmeddelanden eller i hans blogg.

Av detta drog Borgström två dagar senare slutsatsen att Carl Bildt kränker de mänskliga rättigheterna. Enligt Borgström är det en politisk skandal i vilken även statsministern och jämställdhetsministern är indragna.

Sällan har väl ankdammsperspektivet blivit så påtagligt i genusdebatten. Kanske sticker det i ögonen på Borgström att man kan bli utrikesminister, respekterad sådan dessutom, trots att man envetet svarar nej på frågan om man är feminist.

Kanske borde Bildts utrikesresor planeras enligt ett kvoteringsmönster (varannan man, varannan kvinna) istället för att som nu ha bäring på den aktuella politiken och utvecklingen i världen.

Eller också är socialdemokraten och f.d. vänsterpartisten Borgström helt enkelt bara oroad över risken att det spiller över inrikespolitiska pluspoäng på statsministern efter Irakkonferensen.

På fredag avslutas konferensen med att Iraks premiärminister Nouri Al-Maliki äter lunch med Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt. Om nu de två senare kan komma förstås. De borde kanske avstå samtalet med Al-Maliki för att inte ytterligare spä på Borgströms missnöje med att de har övervikt av män i mötesprotokollen.

Ett inställt möte skulle inte innebära en millimeter fram i kampen för att kvinnorna i Irak ska få en bättre tillvaro. Snarare en förlorad chans att ligga på i frågan.

Men vad spelar det för roll, när det görs till huvudsak att genusstatistiken på hemmaplan är klanderfri?

För övrigt visade kongressens första dag vikten av att processen för återuppbyggnaden av Irak ständigt drivs på. Och det var ändå en inte obetydlig ljusglimt att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon slog fast att om han fick välja ett enda ord för att beskriva utvecklingen i Irak så var det ”hopp”.

Ledarredaktionen