Kajsa Kettil: När demokratin krymper behövs varje satsning på oberoende journalistik
På 80- och början av 90-talet, före internet och mobiltelefoner, fanns det något som kallades telefonkedja. Det var en metod för att få ut brådskande information, och användes till exempel om morgondagens planerade friluftsdag med kort varsel hade blivit inställd. Kvällen före den planerade aktivitetsdagen kunde läraren då plocka fram klasslistan och ringa familjen Andersson, som ringde familjen Bergström, som i sin tur fick uppgiften att meddela familjen Carlsson och så vidare ända tills även föräldrarna till eleven Östergren hade informerats om att det inte behövdes någon matsäck och några gummistövlar dagen efter.
Det gick inte lika snabbt som med dagens Messenger-grupper och digitala skolplattformar som Infomentor, men det fungerade.
Ett nytt, litauiskt initiativ fick mig i veckan att tänka på de där telefonkedjorna. Översatt till svenska heter det ”Ring Ryssland” och går ut på att utlandsryssar ringer till sina landsmän hemma i Ryssland för att berätta för dem om kriget i Ukraina. Till sin hjälp har de en databas med 40 miljoner telefonnummer. Syftet är att ge korrekt information till människor som annars mest nås av statsmaktens propaganda, den som påstår att Ryssland hotades av Ukraina och att modiga ryska soldater nu är på god väg att ”avnazifiera” Ukraina.
Med ett begränsat internet och medier som hindras att berätta sanningen – i synnerhet sedan det blev olagligt att ens benämna det som sker i broderlandet i väst som ett krig – är det av förklarliga skäl svårt för många ryssar att skapa sig en verklighetstrogen bild av situationen. Och det är alltså detta som ryssar i exil kan hjälpa till med.
”I Sverige ser vi redan två veckor efter krigsutbrottet ett flertal satsningar och förslag för att stärka medierapportering i Ukraina och Ryssland.”Kajsa Kettil
Men det är en utmaning. Det vittnar initiativtagaren Paulius Seniuta om när han beskriver samtalen som svåra eftersom de han har pratat med har helt motsatta åsikter. ”Ibland verkade det som att vi faktiskt var från olika planeter” säger han till SvD (8/3).
Det betyder inte att försöken är lönlösa. Tvärtom utgör det ett utmärkt exempel på att många bäckar små gör en stor å. Därför bör det spridas till fler länder och fungera som ett komplement till andra informationskanaler.
Allra viktigast i informationskriget är dock att oberoende medier kan rapportera om kriget. Men det kräver både pengar, kunskap och mod. Ett studiebesök hos Radio Free Europe i Prag tidigare i veckan gav en djupare förståelse för uppdragets omfattning och hur beroende av hängivna reportrar, fotografer, redaktörer och utgivare den fria världen är.
I måndags, en och en halv vecka efter krigsutbrottet, berättade mediebolagets högsta chefer att de just tvingats ta beslutet att stänga sin Moskvaredaktion, och att medarbetarna nu har styrt om arbetet genom att rapportera med hjälp av källor och digitala lösningar. Ett tiotal journalister är knutna till Rysslandsredaktionen, och en av deras huvuduppgifter nu är att faktagranska varje uppgift, i synnerhet information från den ryska sidan, före en eventuell publicering. En lika tidsödande som viktig uppgift.
En annan av Radio Free Europes medarbetare, en kvinna på Ukrainaredaktionen och själv ukrainare, var synligt påverkad av händelserna i hemlandet. Själv är hon i säkerhet i den tjeckiska storstaden, men oron över släktingar och vänner i det krigshärjade Ukraina hade hållit henne vaken hela natten där hon i realtid följt Putins försök att smula sönder hennes land och hennes folk.
Ungefär sju miljoner ryssar tar varje vecka del av mediebolagets journalistik. Konsumenterna beskrivs som huvudsakligen unga män som är intresserade av omvärlden och skeptiska till Putin, det vill säga de som redan förstår vad som pågår.
Att nå de övriga är ingen lätt uppgift, men beslutsamheten att upplysa en större publik var påtaglig även hos en tillfällig besökare.
Lyckligtvis delar många medieaktörer den uppfattningen. I Sverige ser vi redan två veckor efter krigsutbrottet ett flertal satsningar och förslag för att stärka medierapporteringen i Ukraina och Ryssland. Det handlar om finansiellt stöd, men även beslut att publicera nyheter om kriget på ryska.
Alla initiativ behövs. För det är dessvärre som en av mediecheferna på Radio Free Europe torrt konstaterade under vårt besök: ”Sedan 1989-1991 har vi försökt ta oss in i de länder vi bevakar. Nu ser vi motsatt utveckling, att vi måste ge oss av.”
