Myten om marknadshyror

Den så kallade bruksvärdesprincipen fungerar relativt bra i små- och medelstora kommuner, men inte i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte utredaren Michaël Koch för att göra de svenska reglerna förenliga med EU:s regler för statsstöd och konkurrens. Senare fick Koch ta emot tilläggsdirektiv av Mats Odell (kd).

Idag drivs nämligen inte de kommunala bostadsbolagen affärsmässigt trots att de konkurrerar på samma marknad som de privata bostadsbolagen. Utredaren menar därför att allmännyttan på sikt måste sträva efter att göra större vinster för att inte bryta mot EG- lagstiftningen. Därför föreslås ett större inslag av marknadsmässigt tänkande vid hyressättningen. De helt grundläggande marknadsmässiga principerna om utbud och efterfrågan skall alltså få ett större genomslag för hyresnivåerna.

Och vad är det för fel med det? Är det bättre att vakta dagens system med orimligt långa bostadsköer, omfattande svarthandel med hyresrätter och litet byggande av nya bostäder.

Det handlar dessutom inte om någon chockhöjning av hyrorna, ännu mindre om att låta få marknadskrafterna få fullt genomslag. En höjning om max fem procent årligen stipuleras. De kommunala bolagen skall heller inte få styra de privata bolagens hyressättning framöver.

Detta gör Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman ett stort nummer av på DN-debatt (17/4). De siffror hon presenterar pekar på chockhöjningar av hyran: i områden som Örgryte, Gamla Stan och Limhamn i Malmö. Det är alltså hyresgästerna i några av Sveriges absolut dyraste områden som föreningen kämpar för? Områden dit man får köa i åtskilliga decennier för att få tillträde.

Det skulle i själva verket behövas kraftigare reformer än de som utredare Koch föreslagit. Färre regler för byggbranschen, mer marknadsmässiga inslag och sänkt standard på vissa bostäder. Så skulle det bli billigare att bygga och köerna kapas.

Ledarredaktionen