Anela Murguz: Kampen mot hedersförtryck är inte över
Varje år när skolan börjar talas det om de tomma skolbänkarna som vittnar om att barn troligtvis förts ut ur landet för att könsstympas, giftas bort eller som skickats på en så kallad uppfostringsresa. Exakt hur många barn som drabbas är svårt att veta eftersom mörkertalet är stort. Men förhoppningsvis kan de bli färre i år tack vare ny lagstiftning.
Den första juli i år skärptes straffen för hedersrelaterade brott. Bland annat har vårdnadshavare nu ett större ansvar för att skydda sina barn från barnäktenskap. Och vid misstankar om bortgifte kan ett utreseförbud utfärdas för barnet. Knappt en månad senare har det visat sig ha goda resultat.
SVT rapporterar om en 11-årig flicka i en kommun i Västsverige som var på väg att giftas bort i Turkiet. Socialtjänsten utfärdade därför ett utreseförbud, vilket ledde till att det planerade äktenskapet stoppades. Men den 11-åriga flickan är inte ensam. Under förra året fick det nationella kompetenscentret för hedersförtryck 164 ärenden som gällde oro eller bekräftade fall av barn som förts ut ur Sverige.
Med tanke på den risk det ofta innebär att vända sig mot den egna familjen finns det skäl att anta för att det vid sidan om detta också finns ett stort mörkertal. Den nya lagen spelar onekligen en viktig roll i att förhindra att dessa barn blir fler. Men det innebär inte att hela slaget är utkämpat. Det finns fortfarande strider som måste tas.
Hur många som drabbas av hedersförtryck, både nationellt och lokalt, är fortfarande en gåta. En nationell kartläggning från länsstyrelsen i Östergötland, som gäller bortförda personer i hederskontext specifikt, visar till exempel att en stor andel kommuner saknar kännedom om barn som uppges vara gifta.
Det skulle mycket väl kunna vara konsekvensen av att det saknas en helhetsbild av hedersförtrycket i stort. Relevant för Borås är att kommunfullmäktige avfärdade en lokal kartläggning av hedersförtrycket till förmån för en nationell sådan. I efterhand har den nationella kartläggningen inte gått att slutföra. Trots det har en lokal kartläggning, av det slag som Liberalernas Anna Svalander och Anne-Marie Ekström motionerade om år 2016, ännu inte påbörjats.
Hedersförtryck som fenomen kantas fortfarande av okunskap. Det är först på senare år som man har fått upp ögonen för det faktum att även pojkar och män kan vara offer, och att dessa föråldrade strukturer många gånger upprätthålls av kvinnliga släktingar. Behovet av en kartläggning är därför stort.
Alla barn, oavsett bakgrund, har rätt att komma tillbaka till skolbänken när sommaren når sitt slut. De har rätt att forma sina liv, följa sina drömmar och välja vem de ska gifta sig med. Framförallt har de rätt till sin barndom. Men för att kunna hjälpa de barn som berövas dessa rättigheter måste vi veta hur många de är, var de finns och vilka de är.
