Anela Murguz: Jag avskyr grupparbeten – och forskningen visar varför

Jag tänker på alla de skolkamrater som smitit undan sitt ansvar genom åren. Det är få som kan säga att de i ett grupparbete inte fått göra grovjobbet på egen hand. Eller som inte varit med om de där ”grupparbetena” som slutar med att alla parter delar upp det de ska göra själva, för att slutligen sammanställa allt före deadline. Personligen avskyr jag grupparbeten av den enkla anledningen att jag är så innerligt trött på att trappa ner mina egna ambitioner, dra det tunga lasset och ägna stor tid åt att rätta språkfel som borde vara självklara för vem som helst.

Den svenska skolans styrdokument genomsyras av det sociokulturella perspektivet på lärande. I korta drag är utgångspunkten för denna teori att man lär sig bäst i sociala sammanhang. Att kunskap utvecklas i interaktion med andra människor. Därav alla dessa grupparbeten som man tvingats utstå genom skolåren. Ett annat vanligt förekommande ord i styrdokumenten är kreativitet. Och konstigt nog hävdar många att den utvecklas med hjälp av grupparbeten, trots att det är en myt.

I en studie, som nyligen publicerats på ScienceDirect, framgår att de egenskaper som kännetecknar kreativitet är desamma som anses vara belastande vid grupparbeten. Forskaren Brian Lystgaard Due, verksam vid Köpenhamns universitet, menar att grupparbeten hämmar kreativiteten. Därutöver finns studier som dessutom visar att intelligenta personer mår sämre av sociala interaktioner. Du blir helt enkelt mer kreativ av att lösa en uppgift ensam, än i interaktion med andra.

Trots det stöd i forskning som finns gällande kreativitet har den extroverta eleven blivit en norm i svensk skola. Dess motsats tenderar i stället uppfattas som något avvikande eller till och med störande. Dessa fördomar kan i sin tur ha stigmatiserande effekter – inte minst för högbegåvade barn, som paradoxalt nog slås ut snabbt i skolan.

Skolan är dock långt ifrån enda platsen där myten om att gruppkonstellationer utvecklar kreativa förmågor odlats ostört. Denna osanning förekommer mer eller mindre på alla möjliga arbetsplaster inom alla möjliga sektorer. Ta bara en titt på öppna kontorslandskap som dessvärre förekommer allt oftare på många arbetsplatser. Inte sällan brukar det främsta argumentet vara det genererar en mer social arbetsmiljö. Men samtidigt visar många studier att koncentrationssvårigheter och psykisk ohälsa är vanliga påföljder av öppna kontorslandskap. Något som riskerar att påverka hela företaget negativt om det inte motverkas i tid.

Varför fortsätter skolor och arbetsgivare tvinga människor in i sociala sammanhang som varken gör dem gladare eller mer kreativa?