Hermansson: Lös löneklyftans dilemma istället
Förmågan till samling i kristid säger något väsentligt om ett lands inre styrka. Alla problem löser sig inte per automatik därmed, men genom att ställa ”laget framför jaget” uppstår i alla fall bättre förutsättningar för att få gehör för de svårare och inte sällan mer frihetsbegränsande besluten. Detta påverkar i högsta grad hur de politiska partierna bör välja att agera; det finns inget större utrymme för att låta egennyttan få komma till tals.
Regeringspartierna – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – har samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna grundat i det så kallade Januariavtalet. Innehållet i det avtalet är till stor del satt på undantag – just nu. När coronasmittans tid är över och ansträngningarna för att få landets ekonomi, företagandet och jobben på fötter går över i ett läge där mer handlar om att stimulera än att släcka bränder, då ska naturligtvis reformeringen av arbetsförmedlingen och arbetsrätten ta fart igen.
Men redan nu kan oppositionen bidra till att göra det bättre som hittills har gjorts bra. Moderaternas föreslagna 15 vårdmiljarder ytterligare till regionerna och kommunerna ska därför tas för vad det är, ett i grunden vettigt förslag värt att lyssna till.
Det går naturligtvis att fundera över varför detta förslag inte har lanserats tidigare, främst utifrån antagandet att många av de moderatledda regioner och kommuner som har ansvaret för vård och omsorg rimligen borde ha reagerat och krävt mer av det egna partiet exempelvis i samband med att statsbudgeten lades fram. Kanske borde bland andra regionstyrelsens ordförande Johnny Magnusson I Västra Götaland och hans kollega Inger Svenonius i Stockholm långt tidigare ha efterfrågat en satsning på att bygga upp just de lager av personlig skyddsutrustning, nödvändig medicinsk utrustning och testkit som M nu föreslår, vars avsaknad inte minst Socialstyrelsen varit synnerligen kritisk till under de senaste veckorna.
Att däremot föreslå ”minst 5000 kronor i lönekuvertet för de som direkt jobbar med coronaviruset” får nog sättas upp på kontot för opinionsarbete. Att säga en summa men inte göra sig omaket att ens försöka definiera de mest givna villkoren gör att allvaret måste ifrågasättas.
Lön och ersättningar bör i god ordning överlåtas till arbetsmarknadens parter. Ändå finnst finns det gott om utrymme för politiska initiativ på det området, inte minst där problemet kan beskrivas som kroniskt. BT:s reporter Hannele Parviainen kunde i BT 30 mars berätta om hur stora löneskillnaderna kan vara mellan regionanställda Södra Älvsborgs Sjukhus och de som jobbar sida vid sida men är anställda av bemanningsföretag: ”28 500 eller 48 000 kronor – för precis samma jobb”.
Den sortens skillnader förutsätter strukturella förändringar. Hur vill Moderaterna att dessa ska se ut? Vad krävs, vad kostar det?
Dessa frågor kan inte lämnas obesvarade med mindre än att även den ”personal som nu står i frontlinjen”, som Moderaterna formulerar det i sitt pressmeddelande, kan komma att känna sig svikna när väl coronaepidemin är över.
