Anela Murguz: Mer behöver göras för hedersutsatta
Det känns som en annan tid när det var politisk kutym att relativisera hedersförtryck, liksom när den som engagerade sig för de hedersutsattas sak gjorde det med ett högt pris. Ett vanligt tilltag var att likställa hedersförtryck med mäns våld mot kvinnor generellt, trots att hedersförtryck är mer komplext i meningen att förtrycket många gånger utövas och drivs på av hela den utsattes omgivning, inte minst av kvinnor i släkten.
Dessutom möter mäns våld mot kvinnor i de allra flesta fall både den direkta omgivningens och allmänhetens avsky. Det gör inte alltid hedersförtrycket eftersom det vilar på förlegade normer och värderingar som delas av en större krets. Därtill är hedersförtrycket något som explicit drabbar ungdomar med utländskt påbrå. Just denna omständighet är nog anledningen till att politiker och debattörer, till och med sådana som kallar sig för feminister, länge blundat för förtrycket.
Men debatten om hedersförtryck har svängt och verkligheten kommit ikapp. Det gör att arbetet mot hedersförtryck kan bli bättre än vad den har varit genom åren. Flera nödvändiga politiska reformer har genomförts, som att det till exempel blivit ett eget brott i brottsbalken och att skyddet mot tvångs- och barnäktenskap har stärkts.
Kommuner, däribland Borås stad, har vässat kompetensen hos sin personal som arbetar med frågorna. Det finns en kontinuitet i arbetet och satsningar görs. Det betyder dock inte att arbetet mot hedersförtryck är fläckfritt. För brister förekommer, vilket BT (3/2) kunde berätta om i förra veckan.
”Familjen kan ha två funktioner genom att både vara den trygghetspunkt som en familj normalt sett brukar vara, och den som utövar och upprätthåller förtrycket.”
För andra gången på åtta månader har Borås stad anmält sig själv för allvarliga brister, båda gångerna i hedersrelaterade ärenden. I ett av fallen uppges den drabbade ha tappat tilltron till vuxenvärlden i stort efter att ha återplacerats hos sin familj vid ett tillfälle.
Utan att gå in på det enskilda ärendet är det viktigt att komma ihåg dubbelheten i hedersrelaterade fall. Familjen kan ha två funktioner genom att både vara den trygghetspunkt som en familj normalt sett brukar vara, och den som utövar och upprätthåller förtrycket.
Detta gäller dock inte enbart i hedersrelaterade fall, utan i alla fall där barn misstänks fara illa inom familjen. Något som är särskilt viktigt att komma ihåg med tanke på den alltmer aggressiva kampanj som pågår mot Sverige när det gäller LVU-ärenden.
Den senaste tiden har det förekommit klipp på sociala medier där barn ses separeras från sin familj i vad som av allt att döma är omhändertaganden enligt LVU, förmodligen en del av den pågående desinformationskampanjen mot svensk socialtjänst. Att barnen gråter och är ledsna i dessa filmklipp ses inte sällan som ett bevis för att den svenska staten visst skiljer på familjer. Men i likhet med en kvinna som utsätts för våld i en nära relation kan den som utövar olika former av förtryck samtidigt vara en fast punkt också för det barn som far illa.
Det är just därför som socialtjänsten måste fortsätta göra objektiva bedömningar av barns hemförhållanden. Helst innan nya skador uppstår.
