Johanna Grönbäck: Med stolta steg och fina ord mot botten
Det sägs ibland att USA är bäst på innovationer, Kina på produktivitet och EU på regleringar. Det är lustigt raljant och bara lindrigt ärligt. Men det går att fråga sig om EU-kommissionen ibland tycks ta det som målsättning snarare än hån.
Johanna Grönbäcl
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
I USA pågår den massiva satsningen Inflation Reduction Act, IRA. Det är ett subventions- och stödpaket som i sin ambition – att hjälpa företag och konsumenter att bli klimatsmarta – är god, och i sin utformning förödande. För att som företag få ta del av subventionerna ställer lagen krav på ”lokalt innehåll”, vilket innebär inhemska underleverantörer. Det betyder i sin tur att exempelvis svenska företag – som ofta ligger i framkant i utveckling av miljövänlig teknik – kommer att få svårare att konkurrera med de inhemskt amerikanska. Det är ett America first, oavsett vem som har bäst och klimatvänligast produkt. Det drabbar utvecklingen för ett bättre klimat och det drabbar konkurrenskraften. Och det är 3800 miljarder amerikanska skattekronor som finansierar försämringen.
Kina är sedan länge i ett eget subventionsträsk.
Och för EU – vars kärna är fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital – är detta förstås lika problematiskt som för övriga världen. Amerikanska företag får anabola steroider och europeiska får svårt att alls komma in på den amerikanska marknaden.
Det europeiska svaret borde vara givet. Den fria handeln har varit en förutsättning för välstånd och innovationer – och kommer så vara även fortsatt. Det märks redan hur marknaden ställer om och effektiviserar, ibland med lagstiftning som styr, alltid med konkurrens som trycker på. Det är också de historiska erfarenheterna: välavvägda och teknikneutrala lagar är gynnsamma, medan storslagna politiska planer misslyckas. Det är varken politikens uppgift eller förmåga att identifiera vilka bolag och vilken teknik som har störst potential.
”Amerikanska företag får anabola steroider och europeiska får svårt att alls komma in på den amerikanska marknaden.”Johanna Grönbäck
Det borde vara EU:s svar. Men kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har tvärtom flaggat för att också den europeiska ekonomin i högre grad borde styras politiskt genom statliga subventioner till valda tekniker. I vald del av världen.
Statsstöd är en del av anti-globaliseringen och den typ av ”race to the bottom” som globaliseringen har anklagats för att vara. Men där globaliseringen höjt löner och pressat priser, riskerar statsstöd bli en tävling mellan stater i vem som kan lägga mest skattepengar på produkter som inte nödvändigtvis är de bästa. Vart hade de pengarna annars kunnat gå? Och vilka reformer för ett bättre företagsklimat med bättre förutsättningar till innovationer försummas när man fokuserar på att stödja redan existerande företag?
Men EU är större än kommissionen. Under det svenska ordförandeskapet prioriteras konkurrenskraften och regeringen har påpekat att de vill utveckla den inre marknaden. Det arbetet behöver vara offensivt – och bättre än vad svenska politiker tidigare åstadkommit. Utvecklingen av EU är också ett svenskt ansvar. Och EU:s styrka ligger i det fria utbytet, inte i subventioner.
